She Loves You/Världspremiär på Tivolis koncertsal i Köpenhamn

MM

Musikalens svagheter och styrkor

Detta är den tredje uppsättningen av Beatles låtskatt. Tyvärr håller den inte lika hög kvalitet som de två övriga, Come Together och Hey Jude.

Det kämpas och det sjunges, men hela första akten är ett enda stort sömnpiller. Man vill bara komma ut från Tivolis konsertsal, som mer känns som en fälla för fans av den ikoniska musiken. Ljudet av förväntningar ekar genom rummet, men istället för att höja energin, dras man ner i en monoton verklighet.

Väl efter pausen lyfter det en smula, men det är de underbara solisternas förtjänst. De sjunger vackert och med inlevelse, vilket ger en glimt av det som kunde ha varit. Deras förmåga att fånga känslan i låtarna är en liten ljuspunkt. Den kommer mitt i en lovande idé som annars misslyckas i genomförandet.

Det finns nästan ingen tillstymmelse till regi. Föreställningen framstår mer som en ren solouppvisning från de medverkande. Scenografin är ointressant och gör verkligen inte rättvisa åt den tidlösa musiken. Man skulle kunna kalla det en fattigmansuppsättning, där kreativiteten och den konstnärliga visionen verkar ha gått förlorade i processen. Scenen ser mer ut som en övningslokal än en plats för en professionell föreställning där man ska förmedla Beatles magi.

Jag hade förstått det om det var en ren amatöruppsättning. Men som en professionell föreställning är det en katastrof, rent regi- och scenografimässigt! Skillnaden mellan denna och de tidigare uppsättningarna är påtaglig. Här saknas den passion och det engagemang som gjort de tidigare musikalerna oförglömliga.

Dansnummerna gör att sångerna sprakar till ibland. Även om de tillför viss dynamik till föreställningen, är det svårt att erinra sig att det handlar om Beatleslåtar. Arrangemangen är för det mesta bleka och mesiga, vilket gör att även de mest kända låtarna nästan förlorar sin kraft.

Det är trist. De två tidigare musikalerna hade allt det som She Loves You saknar. De hade fantasi, kreativitet och lustfyllda upplevelser, som verkligen integrerade musiken med berättelsen på ett inspirerande sätt. Dessa kvaliteter lyfte Lennon & McCartneys låtar till en helt ny dimension och gjorde upplevelsen unik och minnesvärd.

Man har förlagt handlingen till en familj där två lesbiska kvinnors giftermål med en inseminerad baby står i centrum. Heltokigt, då det inte alls ligger i linje med hur det var på -60-talet, då Beatleslåtar skrevs och spelades.

Kulturen och kontexten som bandet verkade i avviker anmärkningsvärt. Många förväntar sig att se och känna detta i en föreställning som baseras på deras musik. Det känns som om man har försökt att modernisera berättelsen. Det sker på bekostnad av den ursprungliga själen och budskapet i låtarna.

Resultatet blir mer förvirrande än gripande.

Foto Søren Malmose

Världspremiär den 25 mars 2022

Regi Thom Southerland, Scenografi & kostumer Morgan Large
Medverkande Maria Lucia – Birgitte Raaberg – Rikke Hvidbjerg – Karsten Jansfort – Mikkel Hoé Knudsen – Johanne Milland – Nicoline Siff Møller – Martin Loft – Christina Marie Skodborg – Christine Astrid Nielsen – Emilie Groth Christensen – Katrine Schmidt Nørgaard – Kirstine Emilie Moses-Jacobsen – Kirsty McDonald – Nina Maria Schjødt Lybæk-Hansen – Nynne Holmen – Jaime Cox – Jeff Schjerlund – Kristoffer Sass – Morten Lindemann Olsen – Oliver Lundqvist – Rasmus Faartoft – Rasmus Grandt – Steffen Hulehøj Frederiksen.