Dreaming Walls – De sista gästerna på Chelsea Hotel/Film


MMM

Det är som man ser på resterna av ett legendariskt hotell, en tidsepok som smulas sönder, för att senare uppstå, som Fågel Fenix i vår nutid.

Vi får möta några hyresgäster som bitit sig fast, även om det renoveras för fullt.
Jag har svårt att förstå att de kan bo kvar i den röran med skramlande jobbhissar utanför deras fönster, samt arbetare som måste fram mellan deras lägenheter.
Men de har lyckas få tillstånd att få bo kvar genom advokathjälp, fast renoveringen har pågått under nio år.

Det är exentriska människor som bor kvar, bland annat en danserska och en pianist med sin man som umgås och bjuder danserskan på middag. Flera har bott här sedan sextiotalet då storheter som Leonard Cohen, Janis Joplin, Bob Dylan, Dylan Thomas och andra berömda artister levde och verkade här.

Nu är de personer som bor kvar som spöken i en förlorad tid, men de lever alltjämt som i en försvunnen tid. Det blir både kusligt och intressant att se hur danserskan hasar sig fram på en rollator, även om hon verkar klar i huvudet.

Regi Amélie van Elmbt och Maya Duverdier.

Bullet Train/Film


MM

Man flörtar vilt med flera kända filmer som Kill Bill, Staying Alive, Pulp Fiction och andra. Men det gör inte detta till någon sevärd film. Dessutom är den alldeles för lång.

Här är det en vild tågjakt som är så orealistisk att den stundtals blir både kul och underhållande, men det grova våldet gör den samtidigt osmaklig.

Brad Pitt spelar en disträ urban hippie som ska ta sig an ett uppdrag på ett snabbgående tåg. På tåget finns kontraktsmördare med dödliga uppdrag. Ladybug är Pitts kodnamn. Det tror han ska föra lycka med sig, men redan i inledningsscenerna snubblar han rejält. Han talar mycket och ofta om karmalagen då han måste hantera dessa yrkesmördare. Men ingen fattar vad han pratar om och frågan är om han själv gör det.

Filmens två timmar ruskar om en rejält på detta tåg på väg mot Osaka från Tokyo. På höghastighetståget hinner flera personer bli både slaktade och stympade. Vissa scener är så äckliga att jag var tvungen att titta ner. Men där fanns även viss komik i replikföringen och på sättet som våldet hanteras. Det går att man småskrattar emellanåt.

Regi David Leitch. Medv Brad Pitt, Joey King, Aaron Taylor-Johnson, Sandra Bullock, Brian Tyree-Henry, Hiroyuki Sanada, Michael Shannon, m fl.

Elvis/Film


MMMM

En sällsynt välgjord film om Elvis, men så är det också mannen bakom Moulin Rouge. Filmen som hade så lekfulla videor med de då hetaste artisterna.

Här fokuseras det på samarbetet mellan Elvis mentor och manager, Översten, som han kallades. Oerhört välspelat av Tom Hanks, som har en förmåga att alltid tillföra något speciellt till sina rolltolkningar.

Man får en övertygande bild av hur det kunde ha varit från Elvis stapplande steg och fram till berömmelsen. Vi förs snabbt in i hysterin som omgärdade Elvis var han än uppträdde.

Fotografiskt är filmen enastående, med dess nyfikna kamera och klippningen som är suveränt genomförd.

Austin Butler som Elvis är helt rätt val, även om han inte är porträttlik. Det är hans framtoning och energi som ger oss känslan av Elvis.

En film som sprakar av livsglädje och har fångat tiden i USA, med dess ikoniska platser och hur det tedde sig under de årtionde då Elvis var King, i det stora landet i väster.

Reg: Baz Luhrman
Skådespelare Austin Butler, Tom Hanks, Olivia DeJonge, Dacre Montgomery, Luke Bracey m fl

Top Gun:Maverick/Film


MMM
Spännande och engagerande men når inte upp till originalet.

Här finns inte den musik som så starkt i ettan signalerade att här har vi en storfilm, där musiken spelar en stor roll. Fast en storfilm är det som ska ses på bio.

Det är 40 år sedan Top Gun gjorde storsuccé över världen och Tom Crusie blev det stora filmnamnet. Nu när man ser honom ser han nästan lika ung ut, fast han snart ska fylla 60 år!

Det är samma producent, Jerry Bruckheimer som har väntat på denna uppföljare sedan den första hade premiär, regissören – Joe Kosinski – är ny då den förra, Tony Scott är död, filmen tillägnas honom.

Handlingen är densamma med den skillnaden att piloten som Cruises karaktär flög med och som dog, har nu en son som blivit flygare. Mellan dem blir det en intern strid som inte ska avslöjas här.

Vilken tur att Tom Cruice bromsade att filmen inte släpptes under pandemin. Då hade de som ser den på bio nu inte förstått vad de gick miste om.

Detta är en riktig biofilm med fartfyllda flygscener och en spänning där man stundtals håller andan. Att se den på TV skulle vara förödande. Bor ni i Malmö så är Nordisk films biopalats att rekommendera, med dess utfällbara stolar så man även kan ligga ner. Helt underbara stolar och njutningen är total.

Operation Mincemeat/Film


MMM

Spionthriller med verklighetsbakgrund

Det är 1943 och man måste lura Hitler att man ska landstiga i Grekland istället för Sicilien, vilket är målet för de allierade.

Det börjar som ett pratsamt drama där platsen är mer på kontor än på några andra mer intressanta platser. Men då operationen ska tas i bruk på allvar så startar också både spänningen och handlingen på allvar.

Själva landstigningen på Sicilien måste planers minutiöst om man inte ska väcka nazisternas uppmärksamhet. En död man får spela huvudrollen som en budbärare med hemliga falska dokument.

Med skådespelare som Colin Firth i täten så borgar detta för ett drama som höjer sig över flera krigsberättelser genom sin snillrika dramaturgi. Man är fängslad filmen igenom. Att detta har hänt i verkligheten gör säkert sitt till för att intresset är på topp.

Regi John Madden, I rollerna: Colin Firth, Matthew Macfadyen, Kelly Macdonald m fl

Memory/Film


MMMM

Som alltid när Liam Neeson är med i en film så blir det välgjort och intressant. Här som den alzheimersjuka kontraktsmördaren som har fått nog av att döda.

Nu har han fått ett uppdrag där det ingår att döda ett barn. När han upptäcker det vill han sätta stopp för sitt kontrakt, men det innebär även att hans eget liv är i fara.

Här handlar det om något så otäckt som Trafficking där det högst upp i hierarkin i samhället sitter personer som försvarar och bedriver detta. Detta kan inte Alex Lewis – Liam Neeson – acceptera. FBI har koll på läget men de handlar inte tillräckligt snabbt, vilket gör att de fulaste fiskarna simmar fritt.

Alex slits med mellan samvete och att hans minne börjat svika honom. Nu är det tabletter och att skriva på armen som gäller. Hans bror har redan hamnat i slutskedet av sin alzheimer.

Alex minne sackar ner och han börjar få ont om tid att likvidera de personer som förpestar världen med sina vidriga sätt att utnyttja flickor för prostitution.

Men trägen vinner som det heter och Alex uppdrag fortskrider i sanningens tjänst. Även om det inte alltid är helt rätt enligt samhällets värderingar.

Regi Martin Campbell, Skådespelare Liam Neeson, Monica Bellucci, Ray Stevenson, Guy Pearce, Josh Taylor m fl

Rebell/Bok


Man blir både förbannad och ledsen när man läser denna bok, men det goda är att kvinnan i den sanna berättelsen klarar sig med livet i behåll.

Det här är på riktigt och förekommer 2022. Det är inte riktigt klokt! Längre än så här har vi inte kommit då det gäller kvinnans frigörelse i de muslimska länderna. Eller i de europeiska, där våra regeringar godkänner islams kvinnoförtryck. Skamligt är ordet! Våra politiker spär på med att ge islamska samfund bidrag. Därigenom fortsätter förtrycket!

Rahaf bor i en av de rikaste familjerna i Saudiarabien tillsammans med sin familj, där hon och hennes två systrar är strikt hållna, efter islams kvinnoförnedrande regler. Ingen flicka eller kvinna får lämna hemmet utan beskyddare, vilket ofta är Rahafs två brödrar. Flickorna får inte heller lämna skolan ensamma innan någon har hämtat dem för hemfärd.

Väl hemma får flickorna inte teckna, sjunga eller skoja, det är haram, alltså förbjudet enligt Islam. Däremot så får hennes bröder bete sig hur de vill och klä sig i jeans och andra västerländska kläder. Flickorna ska vara inpackade i stora tygsjok där enbart ögonen syns. Klär de sig fel så väntar stryk från bröderna eller någon annan man som sett dem visa någon hud eller eller om de skrattar och tjoar. Kvinnan ska hållas strikt. Inte synas eller höras.

Det är detta som gör att Rahaf som artonåring bestämmer sig för att fly från Saudiarabien. Hon kan inte leva som fånge insnärjd av alla män som trycker ner henne så fort de får ett tillfälle. Inte ens hennes familj står upp för henne. Hennes moder lär flickorna att de ska vara underdåniga och behagfulla för männen, så att de kan gifta sig tidigt.

Rahaf börjar söka över internet för en flyktväg ut ut landet. Hon får tag i ett kontaktnät som vill hjälpa henne fly till Australien. Rahaf ser sin chans då familjen ska på en utlandsresa.

Vad som händer sedan är så spännande och gripande att jag pendlar mellan gråt och förtvivlan. Rahaf får verkligen kämpa för att få hjälp under sina försök att inte återvända till Saudiarabien och sin familj. Fast de är henne tätt i hälarna. Men FN kommer till undsättning.

Den här boken är ett bevis på hur obehagligt gammelmodigt och efter sin tid Saudiarabien är. De har fastnat i ett förlegat och rått kvinnoförtryck som tar sig i uttryck genom Islams förlegade lära. Som i alla de muslimska länder som präglas av Koranens regler.

Detta är något som borde fördömas av hela västvärlden. Tyvärr har flera länder gjort sig beroende av oljan och vågar inte uttala sig emot Saudiarabien eller islams vanstyre, det som klassar kvinnan som en icke existerande individ.

Eiffel/Film


MMM

Ett berörande romantiskt drama


Här får vi berättelsen om proletären och ingenjören Gustave Eiffel. Han har nyligen ritat Frihetsgudinnan och blivit rejält hyllad för detta. Med sina medarbetare tänker han uppföra Eiffeltornet lagom till Världsutställningen i Paris 1889.

Men innan dess en kärlekshistoria som är både ljuvt romantiskt samt gripande tragisk.

Filmen är traditionellt berättad men det gör den ännu mer sevärd. Romain Duris som Gustave Eiffel är som klippt och skuren för rollen. Hans engagemang som Eiffel är bara det värt biobiljetten. Emma Mackey kommer inte långt efter som hans unga förälskelse. Tillsammans får vi följa dessa bådas livsöde.

Hela berättelsen om hur Eiffeltornet skapas och byggs upp är oerhört fascinerande att ta del av, liksom hur livet levdes och flöt på i Paris i slutet av 1800-talet.

En film som både engagerar och framkallar alla slags känslor, där intet öga är torrt.

Regi Martin Bourboulon. Medv Romain Duris, Emma Mackey, Pierre Deladonchamps, Alexandre Steiger m fl.

En annan värld/Film


MM

Ett krisartat äktenskap men även om moral i arbetet.

Det här är en typisk fransk film, det snackas och snackas och snackas, så man blir trött i huvudet att se på dessa extrema närbilder av skådespelarna.

Många filmare verkar inte ha förstått att då man filmar digitalt i 4K så syns allt i ansiktet. Inte alltid så kul att sitta och se på. Likadant är det med smink, de sminkar som förr fast det idag ser alldeles kletigt ut, istället för att ansiktet ska se fräscht ut.

Men nu till denna erbarmligt tråkiga film där ett par valt att skiljas för att mannen arbetar för mycket och är sällan hemma. Det ältas i det oändliga med deras respektive advokater. Som om inte det var nog har de en son som hamnat i en psykos.

Mannen som har ett stort ansvar för den fabrik där han arbetar ska även försöka medla med sina underchefer då ett stort antal av de anställda på golvet måste gå. Ekonomin räcker inte till tycker hans chef i USA.

Dessa kriser på alla håll och kanter löses så småningom och främst genom att mannen får ett uppvaknande om sin situation i livet som han vill förändra. Men innan dess har man förgåtts av tristess.

Regi Stéphane Brizé. Med: Vincent Lindon, Sandrine Kiberlain, Anthony Bajon, Marie Drucker m fl

Mitridate/Malmö Opera


Partituret vinner över librettot.

Redan som 13-åring skrev Mozart denna fantastiskt njutbara musik. Det är också musiken som gör att man orkar med allkonstverket.

Scenen är mörk och sångarna placerade längst bak vilket gör det svårt att höra sången. Mest ljus är på orkestern med den fenomenale dirigenten Lars Ulrik Mortensen, som också spelar cembalo. Lars har ingen svårighet att dirigera de lyhörda musikerna, fast han trakterar cembalon samtidigt.

Skånes dansteater kommer ut ur något som ser ut som en jättevagina. Dansarnas kroppar är ljuvliga att se på där de rör sig i ultrarapid. Det ger ett sagans skimmer som stämmer väl med den pubertala texten.

Sångmässigt är det värre med denna premiär som fick flyttas från skärtorsdagen till den 18 april då två sångare insjuknat. Inhopparna är placerade i orkesterdiket framför ett notställ medan rollerna gestaltas scensikt av två dansare. Hela operan påminner mer om ett konsertant uppträde än en scenisk version. Någon regi är det svårt att skönja. Den har koreografen Fernando Melo lagt beslag på. Det är också dansarna som stjäl uppmärksamheten. Sångarna är mer som stenstoder, väl förankrade på scenen där deras röster knappt bär fram till tredje raden. Man förstår inte riktigt om de har så svaga röster eller om det handlar om felplaceringar på den stora scenen.

Som en studie av Mozarts förstlingsverk är detta stycke intressant, men annars påminner det om gästspelet som Det Kongelige Teater gjorde 2019.

Foto Miklos Szabo

Musik W A Mozart, Text: Vittorio Amedeo Cigna-Santi, Kreativt koncept: Fernando Melo, Ralf Pleger, Alexander Polzin, Dirigent och cembalo Lars Ulrik Mortensen, Regi Ralf Pleger, Scenografi & kostym Alexander Polzin, Koreografi Fernando Melo, Biträdande regissör Émilie Rault.
Medverkande Elisabeth Einarsdottir, Emöke Baráth, Morten Grove Frandsen, Sarah Aristidou, Sebastian Monti, Timothy Augustin, Sophie Haagen, Concerto Copenhagen, Dansare från Skånes Dansteater, Malmö Operakör
Malmö Opera i samarbete med Det Kongelige Teater