Marianne & Leonard: Words of Love/DokumentärFilm


MMMM

En film för alla Cohenfans

Vackert, tragiskt och kärleksfullt  

Norska Marianne Ihlen inspirerade Leonard Cohen till att skriva en av hans största succéer, So long, Marianne, på Cohens första album. Men låten hade aldrig blivit så bra om inte producenten John Simon lagt till sin flickväns (Nancy Priddy) vackra sopran i kör, mot Cohens vilja. Leonard ville bara ha med sin egen gitarr och entoniga röst.
Nancys karaktäristiska röst bidrog till att So long, Marianne fick den framtoning som har berört så många människor. Ett exempel på hur en påstridig och kunnig producent fick fram en klassisk platta.
På Cohens andra album Songs from a Room var det Mariannes idé med Bird on the Wire. Hon såg fåglar på en telefonstolpe som hon liknade med noter. Kanske därför som Marianne finns på skivomslagets baksida i deras gemensamma hem på Grekland.

Denna gripande kärleksberättelse tog sin början på den grekiska ön Hydra på -60-talet. Där möttes Marianne och Leonard innan Cohen börjat med sina skivinspelningar men väl sina diktsamlingar. En del skrev han på Hydra där Leonard Cohen inte alltid mådde så bra. Hettan, amfetaminet och all LSD som han avverkade satte sina spår. Själv levde jag ett liknande och vilt hippieliv under den här tiden. Jag läste och lyssnade mycket på Leonard Cohen. Han tillförde en livsvisdom i sina dikter och sånger. 

Vi får följa Leonard och Mariannes kontakt och det är både gripande och rörande hur de hela tiden återvänder till varandra. Cohen har sin skivkarriär att ta hand om. Senare i livet lever han munkliv på ett zenkloster, under sex år.
Marianne åker omkring till olika städer utan att riktigt få en fast punkt. Hennes son far illa och blir inlagd på mentalsjukhus, där är han än idag. Mariannes eget sökande var inte alltid så fruktbart. Män kom och gick och Marianne verkade vilsen och rastlös. Det blir först när hon möter en ny norsk man som hon kan slå sig till ro.

Även om Leonard Cohen hade flera älskarinnor under sitt liv så finns norska Marianne där i bakgrunden. Deras kontakt består och det är underbart och fint att se att de ända in till deras död fanns för varandra. Även om de befann sig på olika världsdelar. 

Regi Nick Broomfield
Medverkande Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius m fl

Joker/Film


MMM
Välgjord och intressant

Detta är en överraskningens film. Regissören Todd Phillips som gjorde Baksmällan-filmerna briljerar med denna studie i psykotiskt förfall.

Inte att undra på att den vann Guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig nyligen.

Joaquin Phoenix visar åter på att han är en av vår tids största filmskådespelare. Att kunna gestalta Jokern så mänskligt är ett bevis på en mästerlig skådespelare.

Vi får berättelsen om hur Jokern blev så tokig som han framställs i Batman-filmerna. Fast den här filmen kan man se utan att ha kännedom om Batman eller ens gilla dem. Det är en studie i förnedring, bitterhet och självförnekelse.

Jokern arbetar som sjukhusclown eller var han kan få jobb som clown. Men han bemöts mestadels av hån och våldsamheter mot hans person. Att hans mamma är psykiskt instabil gör inte saken bättre. Till råga på allt bor han tillsammans med sin mamma.

Det är stundtals våldsamt och obehagligt men det blir aldrig spekulativt våld. Det som visas fram gör så att vi ska förstå hur Jokern egentligen känner och tänker. En tragisk varelse som stapplar fram med sina sju olika mediciner och sitt sjuka förvrängda skratt. 

Regi Todd Phillips, med Joaquin Phoenix, Robert De Niro, Frances Conroy, Zazie Beetz, Brett Cullen, Brian Tyree Henry.

Smärta och ära/Film


MM
Saggig och mossig

En avdankad filmregissör har fått en av sina gamla filmer restaurerad och nu ska den visas för en inbjuden publik. Regissören Salvador orkar inte ta sig dit. Hellre drar han i sig heroin. 

Det här kan vara om regissören Pedro Almodóvars liv. Det hela makar sig fram och är så personligt så det blir ointressant att ta del av.

Salvador bestämmer att han vill försonas med huvudrollsinnehavaren i den restaurerade filmen då de varit ovänner i 32 år. Skådespelaren blir förvånad då Salvador dyker upp men deras möte leder till att Salvador fastnar i skådespelarens missbruk av heroin.

Förutom rusets fröjder träffar Salvador sin mamma som han vårdar ömt och respekterar. Hans sekreterare och andra vill att han försöker göra en ny film, men Salvador har inte orken eller lusten längre. Han drömmer sig tillbaka till sin fattiga barndom där Penélope Cruz spelar hans mamma.

Salvadors mesta tid går ut på att reflektera över vad han gjort med sitt liv. Det gestaltar Antonio Banderas mycket väl och det är också behållningen av filmen. Men det räcker inte för två timmar. 

Regi Pedro Almodóvar, Med Antonio Banderas, Penélope Cruz, Asier Etxeandia, Leonardo Sbaraglia m fl

Tre sekunder/Film


MM
Inte tillräckligt engagerande

Många hade nog stora förväntningar på filmatiseringen av boken Tre sekunder av Anders Roslund och Börge Hellström. Men här är det en för spretig handling för att man ska bli riktigt involverad. 

Joel Kinnaman som polska informatören Peter Koslow är nog så bra i sin roll och för hans skull kan man se filmen, men annars har vi sett så många bättre filmer i samma genre.

Peter sitter i ett järngrepp hos FBI som vill åt värdefull information. Om Peter inte levererar vad de förväntar sig får han nya och fler år i fängelse. Maffian vill också ha sin del av information. Detta gör att Peter slits mellan de båda och han ser ingen annan utväg än att fly med sin fru och barn.

Det är de sedvanliga jakterna med otäcka skurkar och poliser men det gör inte den thriller som jag hade hoppats på. Fast för en stunds underhållning så håller den. 

Regi  Andrea Di Stefan

Med Joel Kinnaman, Rosamund Pike, Ana De Armas och Clive Owen.m.fl.

Blinded by the Light/Film


MMMM
Helt 
suverän och underbar film

En av årets bästa och härligaste filmer. Jag både skrattade och grät om varannat. Det märks att det är samma regissör som gjorde feel-goodfilmen Skruva den som Beckham.

Det gör mycket om man är Bruce Springsteenfan då det vimlar av flera av Bruces bästa låtar. Viket är ovanligt att få tillgång till. Jag vet bara ett annat tillfälle och det är i filmen Mask av Peter Bogdanovich. Men då kom låtarna inte med förrän på dvdn i Directors Cut. På grund av problem med skivbolaget. Bogdanovich fick tillåtelse av Bruce då de är vänner. Likaså var det i denna film som är baserad på Springsteen-fantasten Sarfraz Manzoors trista arbetarklassliv i Luton i London. Genom en vän där blir han helt såld på Springsteen då de går i skolan tillsammans. Härligt att se hur Sarfraz lever upp som människa till Bruces musik. Hela hans liv får en mening och den grå vardagen blir som bortglömd.

En sträng fader gör att Sarfraz har svårt att slita sig loss från sitt pakistanska och muslimska liv. Sarfraz lever trångbott med sina syskon och föräldrar som emigrerat från Pakistan. De sliter hårt med olika underbetalda jobb för att få ekomin att gå ihop. Till råga på allt blir de trakasserade av riktiga rasister som både spottar på dem och pissar i deras brevlåda.

Sarfraz skrev senare en bok med titeln, Greetings from Bury Park. Den syftar på Springsteens första platta. Springsteen och Manzoor möttes och Bruce gav sin tillåtelse till Sarfraz att han fick använda de låtar som han ville ha med i en kommande film. Gurinder Chadha fick möjligheten att regissera efter sin framgång med Skruva den som Beckham.

Sju år tog det innan manuset var färdigskrivet och det är svårt att tro när man ser hur enkel filmen egentligen är. Men det enkla kan också vara det svåra när det blir så här bra resultat.

Alla skådespelarna är väl valda men främst Viveik Kalra som Sarfraz Manzoor är helt underbar i sin roll. Hans vän Roops, väl spelad av Aaron Phagura, introducerar Springsteens musik. Det gör att de båda blir bästa vänner. Tillsammans har de sett otaliga konserter med Bruce Springsteen. Sarfraz Manzoor har sett mer än 150!!! Stanna kvar till eftertexterna så får ni se kul foton på den riktiga Sarfraz, Roops och The Boss. 

Regi  Gurinder Chadha, Medv Viveik Kalra, Kulvinder Ghir, Meera Ganatra, Aaron Phagura m fl

 

Ad Astra/Film


MM
För lång och sömnig

Brad Pitt som astronauten Roy McBride gör ett riktigt bra rollporträtt. Brad växer för varje roll han gör numera. Det kan man inte påstå då han började som skådis. Då var han mer filmstjärna. 

Nu svävar Roys far Clifford McBride (Tommy Lee Jones) omkring i rymden och letar efter  liv från andra planeter. Roy får det hemliga uppdraget att finna sin far, som han själv tror är död.

Det blir en lång stjärnresa och så för oss i publiken. Sömnen gjorde sig påmind hos mig vid ett flertal tillfällen. Men det som höll mig vaken var det fantastiska fotot av svenska Hoyte van Hoytema. Bara det är värt en Oscar.

Kul att få återse Donald Sutherland som här gör en mindre roll som en medhjälpare till Roy McBride. Fast hans färd får ett snöpligt slut.

Liv Tyler gör en biroll som Roy McBrides vackra hustru som får se sin make gå helt upp i sitt liv som astronaut. Hon går i väntans tider kan man lätt säga. Roy inser sent om sider att han försummat henne.

Vill man se en meditativ film som mestadels utspelar sig i rymden bör man ta sig till närmaste biosalong som visar Ad Astra. 

Med Liv Tyler, Brad Pitt, Tommy Lee Jones, Donald Sutherland, m fl.

Quick/Film


MM
Filmatiseringen av Hannes Råstams uppmärksammade bok

Jonas Karlsson som journalisten Hannes Råstam fungerar förvånansvärt bra. Annars är jag ingen vän av Jonas Karlssons skådespeleri. Men här är han helt okej. 

Någon som alltid är mer än okej är David Dencik. Han mejslar fram den ena karaktären värre än den andra. Detta sagt i positiv mening. Som Thomas Quick är han nervig och otillgänglig men även nyfiken på Hannes och hans frågor till honom. Det gör att det uppstår ett tillitsfullt förhållande dem emellan. Här blir filmen intressant och en viss spänning uppstår. Man sitter med den ständiga frågan, är Thomas Quick oskyldig till morden och har han manipulerats till att erkänna dem tidigare. Här får vi se dokument från läkare och psykologer och Hannes efterforskningar med sin kollega för att få fram sanningen.

Mikael Håfström visade tidigt att han kunde berätta en historia som var nervkittlande och berörande. Det har han gjort bäst i Ondskan, baserad på Jan Guillous bok. 

Tyvärr blir det här inte den thriller det hade kunnat bli. Det är för snällt och ointressant på vita duken. Ibland är det mer intressant att se de storslagna och vackra tagningarna över Stockholm. Speciellt på en stor bioduk som Royal i Malmö. 

Regi Mikael Håfström, Med David Dencik, Jonas Karlsson, Alba August m fl