Schlagt sie tot!/Om reformatorn Martin Luther/Urpremiär på Malmö Opera.


Få ljusglimtar om Martin Luther! 

När parhästarna, regissören Peter Oskarsson och scenografen Peter Holm, är igång brukar det vankas stordåd, men här har de gått bet!  

På papperet låter det spännande. En nyskriven opera om reformatorn och munken Martin Luther. Av det dansksvenska paret Bo Holten och Eva Sommestad Holten. Intressant ämne men faller inte i så god jord. Här fattas den dramatiska nerv som måste till för att hålla operan levande. Varken texten eller musiken uppbådar ett sådant intresse, för att hålla en fängslad i tre timmar. Även om vi får delar av Martin Luthers eget komponerande.

Hela första akten är mörk och tung. Här finns för många personer att hålla reda på samt en för komplex text. Den svaga ljussättningen gör att man har svårt att hålla huvudet uppe och bli riktigt engagerad. Därtill sångare som knappt hörs över rampen.

Dirigenten Patrik Ringborg blir mer intressant att se på då han mästerligt och med full inlevelse dirigerar sina musiker och sångare. 

Musiken är mestadels lika tung som dramat men där finns ljusglimtar. Som när bleckblåset och körerna kommer in. Körerna lyfter operan och det blir mer luftigt och hörvärt. Annars är det en ganska så tråkig musik som Bo Holten komponerat. Fast det blir nog så om man ska skriva musik till Martin Luthers koraler. 

Bland solisterna gör basbarytonen Dietrich Henschel som Martin Luther ett gediget arbete. Hans röst hörs också för det mesta. Även tenoren Thomas Volles som Melanchton gör en berömvärd insats.

Koreografen och butohdansaren Caroline Lundblad/Frauke har gjort en annorlunda koreografi som man reagerar och blir nyfiken på. Det är fascinerande att se hur dansarna virvlar fram på scenen och blir ett med dramat.

Peter Oskarson skapade teaterhistoria under sin period som regissör för Skånska Teatern, i Landskrona. Liksom scenografen Peter Holm. Fast här blir jag inte så imponerad av de båda. Jag saknar de snillrika scenlösningarna och den fantasifulla scenografin.

En liten flicka längst fram på rampen slår igång dirigenten i andra akten.
Hon figurerar även i andra scener som någon slags övervakare av händelseförloppet.
Jag slås direkt av likheten med Greta Thunberg, där man helgonförklarar ett barn. Här gör sig vår tid påmind, lika farligt och dumdristigt, nu som då. Vi är fortfarande fast i stela tankebanor, utan vilja till förändring.  

malmo_opera_-_schlagt_sie_tot_59
Fotograf:Jonas Persson Musik: Bo Holten
Libretto: Eva Sommestad Holten
Översättning till tyska: Jana Hallberg
Dirigent: Patrik Ringborg
Regi: Peter Oskarson
Scenografi & kostym: Peter Holm
Ljus: Per Sundin
Medverkande: Dietrich Henschel, Thomas Volle, Jakob Högström, Reinhard Hagen m fl, Malmö Operakör och barnkör, Malmö Operaorkester

Flashdance The Musical/One and Only Musical Teater, Musikhuset Aarhus


MMM
En orgie i explosioner

Det är hög stämning och fullsatt på Musikhuset i Aarhus i Danmark. Fast musikalen blir inte riktigt den hit jag hade väntat mig.

Ljudet verkar inte rätt inställt men det låter bättre ju längre föreställningen varar.
Till tonerna av de låtar vi känner från filmen dansar ensemblen fram och speciellt då Sicilia Gadborg som Alex Owens. Hon förkroppsligar huvudrollsinnehavaren som så gärna vill bli professionell dansare. Fast då Sicilia dansar och sjunger hitlåten, What A Feeling, berör den mig inte på det sätt som den borde. Det är alldeles för snällt framfört. Inte alls så utmanande och sexigt som det bör vara. 

Just nu finns det två Gadborg på Danmarks scener. Sara i Ghost och så Sicilia här. Båda systrarna är härligt begåvade artister.

När det gäller själva uppsättningen så verkar Philip Zandén inte fått helt grepp om musikalen. Det är mycket utanpåverk och lämnar en mestadels oberörd.

Allt sker i en enda röra med starkt ljud, häftig ljussättning och en handling som flimrar förbi, fast utan att stanna upp och fördjupa karaktärerna. Inte ens Silas Holst är så intressant som han brukar vara. Alla artisterna är duktiga, men jag finner inte det där extra, som man vill minnas, då man lämnar föreställningen. Förutom när Gina Maria Hudson agerar sexigt och sjunger fantastiskt i Manhunt. Då blixtrar det till!

Det är pompöst och färgglatt men man dansar inte ut eller är upprymd efter föreställningen. Flashdance var en superhit på bio 1983. Jag tror det är dax att se om den! 

 

Medvirkende: • Alex Owens: Sicilia Gadborg • Nick Hurley: Silas Holst • Harry: Robert Hansen • Mrs. Wilde/Louise: Nastja Arcel • Hannah Owens: Ditte Gråbøl • CC: Jimmy Jørgensen • Joe/ensemble: Morten Kjeldgaard • Gloria: Rikke Hvidbjerg • Tess: Tara Toya • Jimmy: Emil Birk Hartmann • Kiki: Gina Maria Hudson • Andy/ensemble: Martin Gæbe • Bud/ensemble: Steffen Hulehøj • Balletdanser/ensemble: Hannah Ohlsson & Robert Thomsen • Swing/ensemble: Kirsty MacDonald & Vegard Kristiansen • Ensemble: Elise Ruusunen, Linnea Stenbeck, Patricia Tjørnelund, Emelie Lissmatz Johnson, Andrea Schirmer & Patrick Terndrup
Det kreative hold: • Instruktør:​​​​​Philip Zandén • Koreograf:​​​​​Tim Zimmermann • Scenograf:​​​​​Benjamin la Cour • Arrangør/Executive Music Producer:​​Joakim Pedersen • Producent:​​​​​Rikke Lange • Executive Producer:​​​​Jesper Winge Leisner

Tiden och insiktens triumf/barockopera av Händel och med Concerto Copenhagen


Detta stycke hade urpremiär 1707 och det märks. Det är så mossigt och långsamt att  man får anstränga sig att hålla sig vaken. Däremot är barockmusiken av Händel klart njutbar.

På scenen är det inte opera i egentlig betydelse utan vad man kallar oratorium. Opera i konsertant format och ganska så stillastående och obegripligt i denna uppsättning.

Fyra sångare samsas om uppgiften att försöka förklara vad livet går ut på. Genom att mestadels röra sig i slowmotion framförs dramat tillsammans med dansare och statister.

Visst är sångarna otroligt välsjungande fast musiken är den stora behållningen.

Med den vitala dirigenten Lars Ulrik Mortensen, som även spelar cembalo, skiftar Concerto Copenhagen i dur och moll.  Personligen föredrar jag dur då stämningen stiger i orkesterdiket.

Det Kongelige Teater gästspelar på Malmö Opera endast två föreställningar och det är helt rätt tänkt. Mer än så orkar nog inte Malmöborna med. 

Regi Ted Huffman, Scenografi Andrew Lieberman, I rollerna Mary Bevan, Caitlin Hulcup, Sonia Prina och Joshua Ellicott, Dirigent Lars Ulrik Mortensen, Concerto Copenhagen och Det Kongelige Teater. Gästspel på Malmö Opera den 18 april.

Ghost/Musikal på Tivoli i Köpenhamn


MMM
Bombastiskt och kraftfullt

1990 års stora filmsuccé med Patrick Swayze och Demi Moore är nu musikal på de stora scenerna. Här på Tivolis konsertsal dundrar det på och med så hög volym så man undrar om de ska spränga högtalarna. Kanske var det olycksfall i arbetet denna premiärkväll i Köpenhamn?

Själva storyn om ungdomarna som blir förtjusta i varandra och flyttar tillsammans är ganska så tunn. Här hade man kunnat stryka rejält i manuset.

Scenografin är fantastiskt påhittig med de stora lerkrukorna som belyses fantasifullt.

Runt omkring och i dessa gigantiska krukor utspelas kärleksdramat. Frederikke Vedel och Mikkel Moltke Hvilsom spelar de unga tu, Molly och Sam, och de gör det med bravur. De sjunger också underbart vackert.

När lyckan är som bäst så inträffar det som inte borde hända. Sam blir skjuten och dör, men det är också här som musikalens kärna utkristalliseras. Sam kommer tillbaka som spöke och vill rädda sin Molly, men hur ska Sam nå fram till henne när han är död? Det ska inte avslöjas här men många minns det säkert från filmen.

Sara Gadborg, som spelar mediet Oda Mae Brown kommer till hjälp och hon gör det med besked. Hon är kvällens stora stjärna! När Sara lever ut i sitt agerande och sång så lyfter hela scenen. Här finns de intressantaste scenerna och Sara är oerhört komisk i sin framtoning. Kvällens längsta applåder gick till Sara och hennes ensemblenummer!

Det är främst i andra akten som man blir engagerad. Den första akten har alldeles för långa transportsträckor och intresset dalar för vad som händer på scenen. Fast hela ensemblen agerar väl och rollerna är helt rätt besatta. Härliga dansnummer och säker sång framhäver deras begåvningar.

Instruktør og koreograf Tobias Larsson
Scenograf Rikke Juellund
Lysdesign Mathias Hersland
Lyddesign Jonas Jørgensen
Medvirkende Frederikke Vedel, Mikkel Moltke Hvilsom, Johannes Nymark, Sara Gadborg, Jesper Asholt, Joachim Knop, Mikkel Vadsholt, Christina Elisabeth Mørkøre, Astrid Højgaard Lundgreen, René Wormark, Yasmin Elvira Steenholdt, Jonas Suurballe Christensen, Oliver Aagaard-Williams, Asbjørn Hagen, Robert Thomsen, Mike Gamble, Lea Palme Skriver, Elina Westberg, Rasmus Grandt, Caroline Gustafsson, Linda Holmgren og Anna Solberg.

 

 

Komedi på en bro/Operaverkstan


Mer tragiskt än underhållande 

Operaverkstan har tagit på sig uppgiften att spela ett antal kammaroperor från 1900-talet. Nu har turen kommit till Bohuslav Martinů. Det är med blandat resultat. 

Namnet till trots så är kortoperan inte direkt komisk.
Fem personer vill passera bron mellan öst och väst. Väl på bron får de besked att de har ogiltigt pass. Gränsvakterna vill inte låta dem passera till den andra sidan. Häri ligger dramats nerv. 

Paula Sjöblom
 har byggt en realistisk scenografi och fått fram en stämning av det kalla kriget.

Sångarna ska hålla spänningen vid liv och de gör vad de kan tillsammans med de fyra musikerna på scengolvet. Men då musiken inte tar tag i en så blir inte dramat så intressant.

Man har velat ha med de klassiska comedia dell’arte-figurerna i gestaltningen. Men för det krävs komiska aktörer som kan bemästra dessa figurer.

Nu blir det en stunds tankeväckande teater som kan passa in som lunchopera. Nog så viktigt för att förstå hur absurd byråkrati kan ta sig i uttryck. Om inte annat hur det var innan muren föll i Berlin.

Fotograf: Jonas Persson
Premiär 23/3. Musik o libretto; Bohuslav Martinů. Bearb, övers o regi: Maria Sundqvist. Scenografi Paula Sjöblom. Kostym Leif Persson. Ljus: Johanna Svensson. I rollerna Helena Magnusson, Nils Gustén, Sebastian Durán, Maria Sanner, Ola Simonsson m fl

 

 

Matilda the Musical/Malmö Opera


MMMM
Härligt uppfriskande

Malmö Opera kan stoltsera med Nordenpremiär och en helt fantastisk uppsättning. Roald Dahls bok har blivit till en njutbar föreställning. 

Barnen har gått på en särskild Matialdaskola under ett år och det märks. De är helt i nivå med de äldre professionella skådespelarna. Taket lyfter när barnensemblen dansar och sjunger. Det är underhållning som heter duga!

Själva berättelsen om ett överbegåvat barn som inte får nog av att läsa böcker gestaltas suveränt säkert av Matilda Gross som bokens Matilda. Inga premiärnerver var att skönja från andra raden. Hon satte både sång och tal exakt där det skulle vara. Det är en bedrift av henne då hon syns så mycket på denna stora scen. Matildas scener med bibliotekarien Fru Phelps gestaltas ödmjukt och med fin inlevelse av Marianne Mörck. Längesedan jag såg Marianne Mörck så här bra.

Matildas föräldrar spelas med bravur av Michael Jansson och Åsa Fång. Båda överträffar sig själva i deras så komiska rolltolkningar. Här fick man skratta ut rejält. För att inte tala om scenerna som Åsa Fång har med Oscar Pierrou Lindén som Rudolpho. Det han gör med kroppen är värd en hel avhandling. Liksom när Michael Jansson färgar sitt hår och får sin keps ditsatt rejält på huvudet. Föreställningens roligaste scener.

Men det är inte bara skoj och underhållning utan även allvar i denna både mörka och ljusa ramhandling. I Matildas skola finns den mest förskräckliga rektor som går under  namnet, Agatha Trunchbull. Skickligt spelad av David Lundqvist.

Barnen är förskräckta och blir satta i förvaringsbur och hånas inför hela klassen. Men snart finner de på råd för att ge tillbaka hur rektorn har missbrukat dem.

Elisabeth Lintons regi är en levande föreställning där det händer något ständigt. Tillsammans med scenografen Palle Christensen, koreografen Miles Hoare, ljussättaren Ulrik Gad, ljuddesigner Avgoustos Psillas och kostymören Astrid Lynge Ottosen har de uträttat stordåd. Detta är en föreställning som är värd att få gå bra mycket längre än den är planerad till. Alla roller är perfekt valda och gestaltade. 

Matilda, Malmö Opera, 190308
Matilda, Malmö Opera Fotograf: Malin Arnesson

Musik: Tim Minchin. Libretto: Tim Minchin och Dennis Kelly. Svensk översättning: Jonas Forssell. Dirigent: Joakim Hallin. Regi: Elisabeth Linton. Scenografi: Palle Christensen. Kostym: Astrid Lynge Ottosen. Ljuddesign: Avgoustos Psillas. Ljus: Ulrik Gad. Koreografi: Miles Hoare. I rollerna: Anna Heerulff Christiansen, Matilda Gross, Eva Jumatate, Alice Jönsson, Thia Skogmar, Ella Strandberg, Tova Turesson, Milton Felländer, Max Liljedahl, Joel Yebio, Emilia Helm, Alice Jönsson, Oliver Palm, Gustav Sonesson, André Persson Gintner, Melker Wickenberg, Sonja Holm, Molly Johansson, Siri Amundsen, Lisa Birk Pohl, Wilmer Franzén, Leon Mentori, Miranda Boulton, Wilma Persson, Linda Olsson, David Lundqvist, Marianne Mörck, Åsa Fång, Michael Jansson, Jeff Schjerlund, Oscar Pierrou Lindén, Denny Lekström, Hanna Carlbrand, Jonas Schlyter

Arlövsrevyn/Arlövs teater


MMM
Härligt goda skratt

Årets upplaga av revyn är den 25a. Den lockar med kändisen Sven Melander från aktuella Stjärnorna på slottet i TV. Han gör det han är bäst på, berättar från baren. 

Det är träffsäkra texter och roliga kommentarer om året som gått men man kunde varit mycket tuffare mot myndigheter och politiker.

Vad som är fantastiskt bra textmässigt är den monolog som Caroline Nilsson gör om hur man kan missförstå ords innebörd. Den är kul rakt igenom men också om hur ungdomar inte alltid förstår vad som menas. Något att förtulla? visar på idiotin om vad man inte bör fokusera på vid förtullning och blir mer tankfull än underhållande.

Arlövsvisan är en hyllning till provinsen och görs härligt roande av Jennie Rosengren, men här är också en väl genomtänkt text.
Jennie är även skicklig som Doktor Gaser i Magmunnar man minns där hon blir utfrågad om hur man ska tolka olika fisar. Den är äckligt kul.

Revypappan Kent Nilsson briljerar i Svea i full frihet där han får blomma ut rejält och där vi skrattar rakt ut vid flera tillfällen. Det gjorde vi också i flera andra nummer.

Tyvärr kommer revyn som helhet inte upp i den nivå som jag sett tidigare, även om hela revygänget gör ett bra jobb. Men den är klart sevärd och salongen sjöd av skratt. 

Regi Adde Malmberg. Medverkande Kent Nilsson, Jennie Rosengren, Sven Melander, Lotta Thorell, Robert Rydberg, Caroline Nilsson m fl.

Snödrottningen/Malmö Opera


Fantasifulla kostymer och en magisk handling

H C Andersens klassiska berättelse med musik av Malmösonen Benjamin Staern har blivit en klart sevärd uppsättning. Runt en virvlande snödrottning spinns det en handling där ung som gammal kan glädjas. Bara man har barnasinnet kvar. 

Benjamin Staerns musik är inte den lättaste att ta till sig och speciellt inte för barn. Fast verket rymmer klanger och ekon från musik man kan känna igen. Men det är inte något lättrallande eller sånger man bär med sig hem. Till det är den alldeles för komplicerad och svår. Flera barn vred sig ofta oroligt och rörde sig i bänkraderna. Eller var det rädslan för den hemska Snödrottningen som förvandlat pojken Kaj till en iskall och känslohämmande person.

Gerda (Frida Johansson) är ledsen efter att hennes vän Kaj (Wiktor Sundqvist) plötsligt försvann en vårdag då de mötte Snödrottningen.
På Gerdas vandring efter Kaj träffar hon Blomstergumman (Maria Streijffert) med alla sina bedårande blomsterflickor. De rör sig förtjusande och får in Gerda i en sagostämning då Snödrottningen ska hämta henne. Men 
Gerda får hjälp att ta sig ur förtrollningen. Hennes färd bär vidare till en rövarflicka och hennes anhang. Där lockar Bengt Krantz till skratt i sin mundering som renen Bä.

Framme vid Isslottet möts Gerda och hennes vän Kråkan, (kul spelad av Sebastian Durán)av Snödrottningen (Susanna Stern) och hennes förtrollade isbarn. Med en isskärva lyckas Gerda att tina upp Kajs hjärta. Då smälter Snödrottningen och barnen vaknar upp ur sin dröm. Förtrollningen är bruten och Kaj och Gerda kan återvända hem. 

Själva berättelsen är tidlös och även vi vuxna kan glädjas åt vad som visas fram. Man minns sin barndoms jul och regin är flyhänt och händelserik. Man blir lätt fascinerad av regigreppen och scenografin som går hand i hand. Liksom ljussättningen av Ulrik Gad. Den är nog så viktig för att rätt sagostämning ska infinna sig. 

Man fullständigt njuter av de fantastiska kostymerna skapade av Astrid Lynge Ottosen. Här har fantasin och färgerna fått fritt spelrum. Att bara få se dessa dräkter är värda biljetten. 

Alla de medverkande sjöng mycket bra och de är väl valda i sina roller. Detta är något för hela familjen att glädjas åt då operan är föredömligt kort. Endast åttio minuter. 


Fotograf Jonas Persson
Nypremiär 15 dec 2018 på Malmö Opera
Musik Benjamin Staern, Libretto Anelia Kadieva Jonsson
Dirigent Cathrine Winnes, Regi Elisabeth Linton, Biträdande regissör Melker Sörensen, Scenografi Rikke Juellund, Kostym Astrid Lynge Ottosen, Ljus Ulrik Gad, Koreografi  Sara Ekman. Malmö Operas barnkör. Malmö Operaorkester. I rollerna Susanna Stern, Frida Johansson, Wiktor Sundqvist, Maria Streijffert, Sebastian Durán, Bengt Krantz, Helena Magnusson, Torstein Fosmo, Line Juul Andersen, Tor Lind, Sara Eriksson, Elsa Bosrup.

Annie/Musikal på Nöjesteatern


MMM
Kul och fartfylld familjemusikal

Annie är en inspirerande och tårmild historia som har alla de ingredienser som faller under ramen familjemusikal. Även denna uppsättning har lyckats att få ihop vad som krävs för att hela familjen ska bli nöjd. 

I rollen som Annie var det på premiären Lily Wahlsteen och hon klarade sin roll galant. Säker i sång och ett härligt och livfullt agerande. Detsamma kan man säga om alla barnen men speciellt vill jag där nämna Klara Wemnér som Molly. Helt oemotståndlig och charmig, en riktig naturbegåvning. Endast åtta år gammal och helt makalöst bra i allt vad hon gjorde!

När det gäller de vuxna så är de väl valda till sina roller. Nanne Grönvall i rollen som den lätt alkoholiserade Miss Hannigan gör vad hon ska men inga direkta överraskningar. Detsamma med paret Kalle Rydberg och Nina Pressing som Rooster Hannigan och Lily Excelsior. De är roliga när de bräker på skånska och där lockar de till skratt.

Thomas Järvheden som miljardären Oliver Warbucks ger ett stramt och myndigt intryck. Han passar fint och det är ett trovärdigt porträtt, även om han är lite yngre än vad denna roll brukar vara. Hans privatsekreterare Grace Fareell balanseras säkert av Anna Sahlene. Hennes positivitet och glädje är smittande. 

Fredrik Dolk gör en kul polis men det är i rollen som President Roosvelt som man ser vilken bra skådespelare han är. Inte det lättaste att agera från en rullstol. 

Jag hade önskat mig ett annat tempo och inte så långsamt i publiknumret Imorgon som är Annies huvudnummer och musikalens hit. Det märks också tydligt då alla de andra sjunger med. Detta är en ”showstopper” och här rycks man inte med. 

När det kommer till regin så finns här lite att önska. Eva Rydberg har fått ihop helheten men föreställningen är lite för utslätad och utan djup. Allt ligger på ytan och det kan därför inte bli mer än godkänt för denna charmerande och glada uppsättning. Fast ingen familj lär bli besviken. Liksom på dansen där koreografen Siân Playsted får de få danstillfällena att svänga och där dansarna glittrar och ler.

Foto Cesare Righetti
Regi Eva Rydberg. Medverkande Nanne Grönvall, Thomas Järvheden, Anna Sahlene, Kalle Rydberg, Nina Pressing, Fredrik Dolk, Lily Wahlsteen, Ella Andersson Bessman, Klara Wemner, Caroline Enochsson, med flera, Scenografi Peter och Marianne Dillberg, Koreografi Siân Playsted, Kostym Marianne Lunderquist, Ljusdesign Palle Palmé, Ljuddesign Peter Dahlström.

Scen Nöjesteatern i Malmö 

Nötknäpparen/Balett


Färgsprakande uppsättning

Det är fantastiska dansare och en enastående balett som traditionsenligt återkommer till Tivoli vartannat år. Till detta besök av Drottning Margrethe som gjort de fantasifulla kostymerna och den njutbara scenografin. 

Utsålt sedan länge på premiären och applåderna smattrade efter de hisnande akrobatiska volterna och i världsklass styva dansnumren.

Det är bara att luta sig bakåt och ta in de juliga upplevelser som kommer emot en på scenen. Det glittrar och det glimmar och in kommer de mest bedårande tåspetsdansare med sina graciösa hopp. Till Tjajkovskijs musik blir njutningen komplett.

Balletchef Peter Bo Bendixen har gjort den klassiska koreografin. Till sin hjälp har han den franska stjärndansaren Sofiane Sylve och danska Ulrik Birkkjaer. Båda dansar på San Fransisco Ballet. Här finns även dansare från Cape Town City Ballet, Semperor Ballet och Tivoli Ballet Teater

Till Tivolis 175-årsjubileum passar Nötknäpparen utmärkt. Det är ju så lustigt att det vi ser på scenen kan vi även se utanför när vi går ut från Tivolis konsertsal. Mer festligt än så kan det knappast bli nu i juletider på Tivoli. 

Nötknäpparen på Tivoli i Köpenhamn. Nov 2018.