Jimmy’s Hall/Film av Ken Loach

MMMM
Kärleksfull skildring av arbetarklassen 

Ken Loach lyckas med det mesta han företar sig, så även här. Hans förmåga att skildra mänskliga liv och komplexa sociala frågor gör att han alltid lämnar ett starkt intryck. Genom sina filmer belyser han ofta de mindre synliga aspekterna av samhället, vilket tvingar publiken att konfrontera verkliga problem. Loach skapar karaktärer som kännetecknas av djup och autenticitet, och den empati han väcker i sina berättelser gör att vi inte kan sluta tänka på dem långt efter att vi har sett filmen.

Svavelosande präster och borgerskapet vill hindra Jimmy från att ha sin danshall öppen, eftersom de anser att hans verksamhet hotar den traditionella moralen och värderingarna i samhället. De fruktar att den livliga musiken och dansen kan leda till oordning och osedlighet, vilket skulle kunna påverka ungdomarna negativt. Trots deras försök att stänga ner hallen fortsätter Jimmy att kämpa för sin rätt att erbjuda en plats för glädje och gemenskap, där människor kan samlas för att dansa och njuta av livets goda stunder.

Prästen har ett järngrepp om befolkningen. Gud nåde den som skrattar i kyrkan. Då kan det bli piskrapp och misshandel. Men ännu värre råkar Jimmy ut för. Han landsförvisas och blir kallad Antikrist då han inte följer kyrkans påbud.

Detta har blivit en storartad proletärfilm där de svaga i samhället förtrycks av de penninghungriga. Framvisat utan klichéer i Irland.

Regi Ken Loach, Skådespelare Barry Ward, Francis Magee, Aileen Henry, m fl