Från dansk ”skidderöv” till uppburen folkhjälte
Det är ett klart vänsterperspektiv i denna ojämna uppsättning och varför låta en kvinna spela Mikael som barn och vuxen? Det framställs inte tankfullt. Istället kunde en Man säkert gjort Mikaels uppväxt mer trovärdig och levande.
Sissela Benn kämpar på med keps och kortbyxor, fast nedtonad i sin komik, vilket stämmer bra med rollerna. Bäst är hon som Mikaels dotter och då Sissela minns när hon fick Mikaels autograf.
Edda Magnason sjunger och spelar piano klanderfritt men gör inte så mycket av Mikaels sånger. Likadant med Mikael Wiehe som bara står rakt upp och ner och mer eller mindre deklamerar sina låtar. Här undrar jag hur regissören Philip Zandén har tänkt? Allt är upplagt som en vanlig konsert med Mikael. Inget fel i det men kunde man inte lagt in mer dramatik och nerv i föreställningen? Nu sitter man mest och väntar på att något ska hända.
Dramaturgiskt är det ointressant. Förutom nostalgiska filmsnuttar av gamla Malmö är det stiltje på scenen och varför visas Malmöfilmer när det talas om Mikaels så entusiastiska författartripp till Paris?
Filminslaget av Malmödemonstrationen då vänsteraktivisten Showan blev knivhuggen ger ett felaktigt sken av att Malmö och resten av Sverige är nerlusat med nazister. Enligt SÄPO finns det ett hundratal i hela Sverige. SÄPO fastslår att det största hotet idag är våldsvänstern och de radikala islamisterna. Men inte ett ord om detta i denna så vänstervridna uppsättning.
Då Mikael talar om sin förlust av sina föräldrar och Björn Afzelius blir det föreställningens känsligaste scen och en av höjdpunkterna.
Fast det allra bästa är när Malmö SymfoniOrkester under ledning av dirigenten Marit Strindlund får Mikales sånger att blomma ut i starka och kraftfulla arrangemang. Till sin hjälp har de Jonas Nydesjö, Anna-Lena Laurin, Calle Rasmusson, Olov Helge och Ann-Sofie Söderqvist arrangemang och bearbetningar. Där fick jag en flashback till 1984. Då var jag med i Husets kör i Malmö. Tillsammans med Mikael sjöng vi hans sånger inför en entusiastisk publik.
MEDVERKANDE Malmö SymfoniOrkester, Mikael Wiehe, Sissela Benn, Edda Magnason, REGI Philip Zandén, DIRIGENT Marit Strindlund, MANUS Fredrik Ekelund, BILD- OCH FILMPRODUCENT Magnus Gertten, ARRANGÖR/MUSIKALISK BEARBETNING Jonas Nydesjö, ARRANGÖRER Anna-Lena Laurin, Ann-Sofie Söderqvist och Calle Rasmusson.
MÅNSSONSKULTUR.SE 
Utan att ha sett det, så känns det som att jag skulle kunna hålla med dig i mångt och mycket. Tror jag hade känt detsamma.
GillaGilla
Här en som gillar föreställningen ”Har du sett världen”: man kan inte gå på en konsert med Mikael W och förvänta sig att det inte ska pratas politik. Det är liksom inte riktigt logiskt och det hade nog inte kommit publik då heller. Detta är inte en vanlig MW konsert (då brukar det minsann snackas politik) utan detta är en resumé av en låtskrivares (och en stads) historiska utveckling och då bör lyssnaren ges utrymme att få drömma sig tillbaka. Skönt att slippa rökmaskiner, vindmaskiner, pajaseri, häftiga kläder och annat bildmässigt överflöd som bara stör text och musik, utan att istället få ta till sig sångerna och låta fantasin och minnen få fritt spelrum.
/Thomas W
GillaGilla