MMMM
Starkt om familjeslitningar
Ken Loach är alltid intressant, även i hans senaste film om utnyttjande av de svaga i samhället.
Vi får följa en arbetarfamilj i Londons sämre kvarter. Pappan Ricky har haft de flesta skitjobb som man kan tänka sig. Nu vill han starta eget men åker på en blåsning. Hans dröm om att bli sin egen chef vänds snabbt till en mardröm när han inser hur illa det faktiskt kan vara.
Chefen på francaiseföretaget lovar guld och gröna skogar men istället hamnar Ricky i en rävsax. Han ska köra och leverera paket med en egen budbil. Fast tempot är så högt att han inte ens hinner gå på toaletten. En flaska i bilen får duga. I filmen framhävs den absurda verkligheten många arbetare lever under, där sådana grundläggande mänskliga behov som att kunna ta en paus ignoreras. Blir han rånad så täcker inte försäkringen hans dyrbara scanner för paketen. I en sådan utsatt position finns det inte mycket utrymme för misstag eller försummelser.
Allt hetsas på och till slut är Ricky uppe i 14 arbetstimmar! Samtidigt får han problem i familjen. Hans son Seb sprejar ner med grafitti och skolkar från skolan. Schismen mellan dem blir till en dyrköpt läxa. Det är en tragisk men realistisk skildring av hur stress och ekonomiska svårigheter kan påverka relationer i en familj. Det som börjar som en konflikt mellan far och son speglar en större social realitet där familjeband sätts på prov under hårda omständigheter.
Rickys hustru Abby är hemsamarit och vill göra ett bra arbete med de gamla, men även hon tidshetsas. Hennes yrke, som till stor del kräver medkänsla och tid, krockar med de krav som ställs på henne av systemet. Dessutom får hon ta bussen vart hon ska då de tvingats sälja hennes bil. Denna detalj talar tydligt om deras livssituation och den konstant pågående kampen för att få livet att gå ihop.
Seb och dottern Liz får tillbringa allt fler kvällar ensamma, vilket sliter på familjelivet. Plötsligt så har familjen hamnat i en kaossituation där allting ser hopplöst ut. De är isolerade i sina egna problem, och i Loachs typiska stil, väcker filmen reflektioner kring hur lätt det är att hamna i en sådan situation, och hur samhällsstrukturer bidrar till att förstärka dessa problem.
Sorry we Missed you som är namnet på budfirmans lappar när de inte når fram, stämmer väl med filmen, vilken även har humor och en del solsken. Kvalar in som en av årets viktigaste filmer. I en tid av osäkerhet och förändring är Ken Loach återigen en röst för de som ofta förblir ohörda.
Regi Ken Loach. Medverkande Kris Hitchen, Debbie Honeywood, Rhys Stone, Katie Proctor m fl.
Upptäck mer från MÅNSSONSKULTUR.SE
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Bra beskrivning av ett bra o viktigt ämne som inte får glömmas bort. Det kan bli en kamp emellanåt men sammanhållningen vinner till slut
GillaGillad av 1 person