Red Joan/Film av Trevor Nunn

MMM
En anmärkningsvärd historia

Trevor Nunn är en begåvad teaterregissör men inte lika säker på att göra film. Det märks tydligt i denna berättelse.

Då regissören för fram historien verkar han vara mer på teatern än i filmens värld. Hans stil av dramatik och djupgående karaktärsinsikter, som kanske fungerar väl på scen, känns ibland malplacerade i ett filmformat som kräver mer dynamik och en snabbare berättartakt.

Trevor Nunn arbetar inte med kamerans effektivitet och spänningsmoment, som en modern publik förväntar sig. Han tycks förlita sig på sina teaterkunskaper och bortser från den visuellt berättande kraft som filmmediet erbjuder. Detta kan leda till en upplevelse som känns mer som en uppsättning än en film, där publikens engagemang minskar istället för att öka.

Det är upplagt för en thrillerstämning i denna sanna filmatisering om KGB-spionen Melita Norwood, här fantastiskt porträtterad av Judi Dench. Dench ger en stark och komplex prestation, men även hennes talang kan inte helt rädda filmen från att kännas trög. Hennes tolkning av Melita, en kvinna med ett djupt hemligt liv, förmedlar starka känslor men dessa kollisioner av intensitet och långsamhet skapar en ojämn rytm i berättandet.

När Melita Norwood är 87 år finner man henne boende i London. Hon arresteras i sitt hem och blir förd till polisstationen. Melita nekar till allt och förstår inte varför polis hämtat henne. Hennes son som är advokat är lika oförstående till hur man kan misstänka hans moder för spionuppdrag. Hon är ju bara en obetydlig pensionerad bibliotekarie, och detta resonerar starkt med publiken, som undrar hur en så vanlig och till synes oskyldig kvinna kan ha levt ett så extraordinärt liv.

Det är en ganska så släpigt berättad historia och den tappar i intresse gång på gång. Det är svårt att förstå att en så begåvad regissör som Trevor Nunn inte insett att filmen kantrar. Fast Judi Dench medverkan gör filmen sevärd. Denchns förmåga att förankra sin karaktär i en autentisk verklighet räddar filmen från att helt förlora sin mening, och hennes prestation är kanske den faktor som kan motivera tittare att stanna kvar och se hur storyn utvecklas, trots filmens brister i dramaturgi och narrativa strukturer.