Heder och Samvete – En bok om hederskultur i Sverige/Bok av Eduardo Grutzky & Lars Åberg

En stark och nödvändig bok.

Boken är så upprörande att det tagit mig månader att läsa den, varje sida väcker nya tankar och känslor. Det som författarna behandlar är så oerhört viktigt att vi alla bör ta del av det, eftersom ämnet berör grundläggande aspekter av vår mänsklighet och samhälle. Jag finner mig ofta reflektera över de insikter och perspektiv som framkommer, vilket får mig att inse hur avgörande dessa frågor är för vår framtid och hur vi relaterar till varandra i vår vardag.

Lars Åberg och Eduardo Grutzky har gjort ett gediget arbete genom att intervjua och ta reda på viktiga fakta om hur hederskulturen frodas i Sverige.
70 000 ungdomar får inte göra ett eget val att gifta sig med vem de vill. Deras föräldrars religion och kultur styr dem. Flickor misshandlas och tvingas att hoppa från balkonger, om de inte följer hederskoden.

Flickorna känner sig inte fria fast de lever i ett sekulariserat samhälle. Det är skamligt att våra folkvalda är så konflikträdda att de inte vågar kräva att barn ska vara befriade från religiös klädsel, imamer och släktens påverkan.

Våra fega politiker och myndigheter inser inte faran med islams hederstänkande.

Nyamko Sabuni gav 2006 ut en skrift som hette ”Flickorna vi sviker – om hederskultur i Sverige.” Där skrev hon ”Jag vill riva de fundament som hederskulturen vilar på i Sverige. Vi bör inte ge statsbidrag till religiösa friskolor, för dessa institutioner har ibland blivit plattformar för värderingar som strider mot jämställdhet och mänskliga rättigheter. Vi bör inte tillåta slöja på barn, eftersom det kan betrakta som ett tecken på en större underliggande problematik kring kvinnors rättigheter. Vi måste vara uppmärksamma på tecken på könsstympning och använda lagen för att skydda de mest sårbara. Hälso- och sjukvården ska inte tillåtas skriva intyg till föräldrar om att deras dotter är oskuld, eftersom detta underminerar hennes autonomi och rätt till integritet.
Vi bör kriminalisera barnäktenskap och tvångsäktenskap, som ofta sker bakom stängda dörrar, och vi bör skärpa reglerna för arrangerade äktenskap för att säkerställa att inga giftermål sker utan samtycke från alla inblandade parter. Det är avgörande att dessa frågor tas på allvar för att skapa ett mer rättvist och fritt samhälle för alla, oavsett kön eller bakgrund.”

Självklarheter kan man tycka men detta vågade inte Alliansen driva fullt ut. Istället avgick Nyamko Sabuni som integrationsminister, då hon inte fick stöd för sina idéer, vilket ledde till en intensiv debatt inom partiet och bland koalitionspartnerna. Sabunis förslag handlade om att förbättra och förenkla integrationsprocesserna, något som många ansåg vara en nödvändighet för att främja social sammanhållning och öka mångfalden i samhället. Hennes avgång skapade en vakuum av ledarskap och initiativ inom alliansen, där många nu ifrågasätter framtiden för integrationspolitiken i Sverige. Det är tydligt att den interna oenigheten belyser svårigheterna med att nå en konsensus i frågor som berör så centrala aspekter av samhällsutvecklingen.

Mona Sahlin med sin tillsatta iranska diskrimineringsledare Masoud Kamali förvred debatten då Kamali gick tvärs emot Nyamko. Han sa, ”Man gör en jättestor grej av att några invandrartjejer blivit utsatta för så kallat hedersrelaterat våld. Det handlar om någon mindre procent, en mindre grupp. Det är inget stort problem.”

Masoud Kamali anklagade Nyamko Sabuni för att vara “fanbärare i ett rasistiskt korståg”.

”Vad har det med kultur att göra – att gifta bort sina barn?” är ett annat av denna S-märkta mans ”stöd”?
Med sådana uttalanden från personer i regeringens maktkorridorer så går vi snarare bakåt än framåt. Under tiden blir flickor mördade i Allahs namn!

Heder och Samvete är en svidande uppgörelse med myndighetsutövare som stoppar huvudet i sanden och tar upp fingret för att känna vart den politiska korrekthetens vind blåser. Dessa individer, som en gång lovade att skydda medborgarnas intressen, har nu blivit verktyg för en agenda som prioriterar kortsiktig popularitet framför långsiktiga värden. Allt för att inte stöta sig med islamisterna, de kan ju bli potentiella väljare, och i detta politiska spel sätts moral och etik åt sidan. Istället för att stå upp för sanningen och bekämpa extremism, väljer de att tona ner viktiga frågor och blunda för de problem som hotar samhällsintegriteten. Denna feghet kan få allvarliga konsekvenser för demokratin och det svenska samhällets framtid.