Det är svårt att bedöma den här utställningen. Den ger ett sken av en ändlös video där flera av de mest kända tavlorna av Van Gogh fladdrar förbi.
Visst är det häftigt gjort på digitalt vis där väggar och golv fylls av tavlorna med bevingade ord, som alla har en filosofisk prägel.
Jag har sett dessa tavlor på Vincent Van Gogh-utställningen 1975 på Malmö Konsthall. Det var på den tiden då konsthallen höll sig med exklusiva utställningar på en hög nivå.
Denna visning bleknar i jämförelse men är kanske kul för yngre människor eller de som inte har någon kännedom om Van Goghs liv och leverne. För min del hade jag hellre sett visningen i en biosalong eller som pausprogram på TV. Hela visningen tar 40 minuter och går som en loop.
Upptäck mer från MÅNSSONSKULTUR.SE
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
MÅNSSONSKULTUR.SE 
Av ekonomiska och praktiska skäl kan man inte längre sammanställa sådana samlingsutställningar med hans konst utanför Nederländerna, sags det, så därför vill man med detta arrangemang visa en del av hans tavlor för en internationell publik. Men för det första är det sällan hela tavlorna man får se, utan oftast fragment av dem, ibland även animerade med rörliga delar i dem, ungefär som med den animerade långfilmen ”Loving Vincent” (2017). För det andra är det så många projektioner utspridda på alla väggar och golv samtidigt, så man hinner helt enkelt inte med att se det hela om man inte stannar där flera timmar och ser om det hela. Men visst kan det kännas som en sorts poetisk mäss-upplevelse med vacker musik och informationstexter om olika delar av hans liv till. Frågan är bara till vilken sorts publik man vill vända sig – och om publiken alls hittar dit på baksidan av Malmömässan med nästan obefintlig skyltning eller reklam?
GillaGillad av 1 person