MMM – Dans, sång och scenografi i fulländad förening
Med ett mycket kompetent och samspelt konstnärligt team blir Evita en helhetsupplevelse som imponerar både visuellt, musikaliskt och känslomässigt.
En kväll som tydligt visar hur starkt en väl genomförd musikalproduktion kan beröra och engagera sin publik.
Det är främst koreografin av Roger Lybeck som dominerar scenbilden och ger föreställningen dess särprägel, med ett flöde av genomarbetade rörelser som bärs upp av en ensemble av fantastiska dansare och sångare. Varje scen känns noggrant komponerad, där dansen inte bara blir underhållning utan också ett kraftfullt berättarverktyg som förstärker handlingen och karaktärernas känslor.
Scenografen Maja Ravn har också gjort ett strålande jobb genom att skapa en flexibel och uttrycksfull scenvärld som både ramar in och lyfter fram skådespelarna.
I harmoni med den dynamiska ljussättningen av Linus Fellbom och Linus Tunströms precisa och rytmiska regi får föreställningen inte en död minut; varje ögonblick känns motiverat, levande och genomtänkt.
Det är njutbart rakt igenom, oavsett om det handlar om stillsamma, mer lågmälda partier eller stora, storslagna tablåer. Samtidigt får vi inte glömma bort den fantastiska akrobaten Christel Elisabet Stjernberg, vars insatser på scenen tillför ytterligare en dimension av fysisk dramatik och nerv. Det hon gör på scenen är i sig värt en egen föreställning – en makalös uppvisning i styrka, smidighet och scennärvaro som man sent kommer att glömma.
När det gäller Charlotte Perrelli som Evita stämmer hon väl utseendemässigt med rollen; hon har både glamoren och den sceniska närvaron som rollen kräver, och hon fyller scenen med sin personlighet. Men sångmässigt blir det ibland problematiskt, framför allt i de högre registren där det blir för mycket skrik när hon försöker nå de riktigt höga tonerna. Flera gånger har jag svårt att uppfatta texten tydligt, vilket gör att en del av nyanserna i sångtolkningen går förlorade. Det skapar en viss distans till rollen, och jag blir inte riktigt berörd av henne på det sätt som jag hade hoppats, särskilt med tanke på rollfigurens dramatiska livsöde.
I jämförelse minns jag hur Madonna i filmversionen lyckades förmedla en större känslomässig bredd, där även de stillsamma ögonblicken kändes laddade och där samspelet mellan röst, text och gestaltning blev mer drabbande för mig som åskådare.
Lindy Larsson som Che kämpar på för fullt som den aggressiva arbetarhjälten och blir en tydlig motpol till Evita, både i attityd och uttryck. Han driver på handlingen med sin energi och sitt ständiga ifrågasättande, men han skulle må bra av att då och då dämpas något och bli mer nyanserad, för att ge utrymme åt fler lager i rollen och skapa större kontrast mellan vrede, ironi och eftertanke. Sångmässigt sköter han sig dock bra, med en stabil röstinsats som bär genom de olika musikaliska partierna.
Likaså gör David Lundqvist som tangokungen Magaldi en suverän tolkning; han fångar både figurens charm och svagheter och ger honom en distinkt musikalisk profil som sticker ut.
Men det blir ändå Fred Johanson som Översten som är kvällens största behållning. Med sin magnifika sång, sin kraftfulla men samtidigt kontrollerade röst och sin starka sceniska utstrålning dominerar han varje scen han medverkar i. Han lyckas förena auktoritet med karisma, och hans insats ger föreställningen en tyngd och ett djup som lyfter helheten ytterligare.
Vi har hört och sett det förut, men Fred Johanson imponerar i varje uppsättning han medverkar i, hans medverkan i Evita är inget undantag utan snarare ännu en bekräftelse på hans höga konstnärliga nivå.
Foto Johnny Månsson ©
Musik Andrew Lloyd Webber. Sångtexter Tim Rice. Scenograf Maja Ravn. Kostymdesign Camilla Thulin. Ljusdesign Linus Fellbom. Koreograf Roger Lybeck. Översättning Rikard Bergqvist. Ljuddesign Oskar Johansson. Dirigent Joakim Hallin/Mats Rondin. Regi Linus Tunström. I rollerna: Charlotte Perrelli, Fred Johanson, Lindy Larsson, Annica Edstam, David Lundqvist, Christel Elisabeth Stjernebjerg m fl. Malmö Operakör/Malmö Operaorkester. Premiär den 14 sep 2012
Upptäck mer från MånssonsKultur.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
