Vincent van Gogh – Vid evighetens port/Film av Julian Schnabel

MMM

Krävande, lång och komplicerad

Tidigare filmer har gjorts om konstnären Vincent van Gogh men aldrig så här. Vi får följa det inifrån Vincents tankar där hans vedermödor och svårigheter att överleva är oerhört frustrerande och krävande.

Genom en djupdykning i hans psyke får vi en unik insikt i den kreativa kampen som präglade hans liv, av hans motstridiga känslor och oförmåga att hitta ro. Filmen utforskar också relationer med hans familj och vänner, som blev både en källa till stöd och konflikt, samtidigt som den belyser de utmaningar han ansikte mot, i en tid som inte alltid var vänlig mot konstnärer av hans kaliber.

Man får verkligen en känsla av hur det känns att vara en icke uppskattande konstnär. Ingen tror på van Goghs konstnärsskap. Förutom hans bror Theo och konstnären Paul Gauguin. De stöttar honom så bra de kan, men det hindrar inte den känsliga Vincent att hamna på dårhus och skära av sig sitt öra.

Genom långa vandringar i naturen formas hans konstnärsskap. Med tjocka färger och en helt egen stil som hans samtid varken förstår eller uppskattar. Vincent van Gogh, med sin djupa förmåga att fånga känslor, skapar tavlor som berättar historier om livet, smärtan och skönheten i det enkla. Hans konst är som en spegel som reflekterar hans själ, och varje penseldrag erbjuder en glimt av det tumult han kände inombords.

Innan Vincent dör hinner en kritiker visa sin stora uppskattning för hans arbete. Denne kritiker, som kanske har haft sina egna tvivel, inser plötsligt den genialitet som har gått obemärkt förbi av många. Men då är det försent för van Gogh. Han ligger redan på sin dödsbädd, och de ord som kunde ha gett honom tröst och erkännande kommer för sent. Trots detta förblir hans verk oförglömliga och fortsätter att influera generationer av konstnärer och konstälskare.

Det har blivit en gripande film och mycket på grund av Willem Dafoe som Vincent van Gogh. Hans tolkning av denna komplexa karaktär är så genuin att den för in publiken i van Goghs värld; en värld av passionerad kreativitet och intensiv sorg. Även Mads Mikkelsen som präst gör ett minnesvärt intryck, hans karaktär fungerar som en symbol för den komplexa dialogen mellan tro, kreativitet och det mänskliga tillståndet.

Denna film bjuder verkligen på en känslosam resa, där vi får uppleva van Goghs liv och kamp inifrån, vilket ger oss en djupare förståelse för den konstnär han verkligen var.