Miss International Queen 2019/På Festival Center i Pattaya,Thailand


En gigantisk festival där alla ”kvinnorna” är män och kallas Ladyboys. Eller Katye som det heter på thailändska.

Det är vad som visas upp på Miss International Queen 2019 på Festival Center i Pattaya, Thailand.

Hele jippot drar en storpublik då detta är en uppmärksammad händelse varje år i Pattaya.
Tv-bolag bevakar liksom övrig media och många stora bolag sponsrar festivalen.
Fullsatt på Festival Center vittnar om vilka publikmagneter dessa Ladyboys är.

Musiken dånade över torget då dessa vackra varelser struttade runt till musiken i sina fantastiska kreationer. Till slut korades en vinnare och i år blev det Miss America.

Många ville fotograferas med de olika ländernas Ladyboys fast sanningen är att alla kommer från Thailand. Här Kanplu Pharakho som nästan blev för närgången med sin hand. Kanske för att försäkra sig om det är en kvinna eller en man.

Foto Johnny Månsson

SIRI AURDAL Continuum/Malmö Konsthall


Ännu en onödig utställning på Konsthallen

Vad är det som gör att man gång på gång visar fram installationer som flertalet av Malmös befolkning är ointresserade av? Beror det på att curatorerna har så dålig smak eller har de helt tappat sitt sinne för det estetiska och sköna i tillvaron?

Här får vi ta del av gigantiskt stora skulpturor som egentligen inte säger någonting, förutom att de är just oerhört stora.

Plexiglas svävar i olika färger och former som är sprugna ur -60-talets experimentlusta.

Man har velat återskapa den norska konstnären Siri Aurdals lekfullhet med former och färger. Mycket riktigt hamnade en del på dagis och lekplatser. 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Foto Johnny Månsson©

Nyår/Songkran i Thailand


Songkran är Thailands nyår och det firas i en vecka i Pattaya genom att man häller vatten på varandra. Under Songkran dör många och speciellt i trafiken där det är livsfarligt att vistas under den har perioden.

I Bangkok är firandet endast tre dagar och det räcker mer än väl. Själv fick jag spannar med vatten över mig då jag åkte Songthaew, den lokala öppna bussen. Humöret sänks direkt och speciellt om man är på väg till en restaurang.

Bangkok Post publicerar varje dag hur många som dött i Thailand under Songkran. Skrämmande läsning och man undrar varför detta fortfarande får fortgå. Det stavas pengar! Mängder av turister kommer hit då de finner det kul att springa runt med stora vattenkanoner under armen och spruta ner allt och alla.

Under den sista dagen i Pattaya var det helt hysteriskt. Jag utmanande ödet och cyklade ner till city. Längs alla vägar var det kantat med stora lastbilar fyllda med vatten där man pumpade ut kraftiga strålar mot bilister, motorcyklar och cyklister.

Jag hade preparerat mig med regnjacka och badbyxor under mina shorts, samt linne och keps. Men det tog inte lång tid förrän jag var genomblöt. Glad var jag när jag kom ner på stranden och kunde torka mina kläder. Men hemfärden var som om himlen hade öppnat sig. Jag blev också nerkletad med parfymerad kalk i ansiktet.

En ceronomi som började genom att man lätt stänkte vatten på varandra och önskade varandra ett gott nytt år har förvandlats till ett kommersiellt jippo, helt utan gränser.

Foto Johnny Månsson

Påskfirande i Pattaya,Thailand


Mångsidiga Pattaya firar våra traditioner på de mest spektakulära vis. Julen var magisk med dess glittrande jättegranar. Vår påsk behandlas på samma fantasifulla sätt.

Stora påskägg inramar Festival Centers stora scen. På den gigantiska mötesplatsen underhåller thailändska rock och popband, på en alldeles för hög volym. Tyvärr är det vanligt i Thailand. Men det får stort gillande av den inhemska publiken, som ofta sjunger med och visar sin glädje öppet. Vi är ju i leendets land.

Just nu är det sommartid i Thailand. Skoleleverna är lediga och mängder av människor flockas på allmänna platser. Det är svårt att förstå varför de kallar april månad för sommar. Här är det sommar året om. Det är därför vi nordbor reser hit.

Mängder av stånd serverar thaimat och öl. Både inhemsk och Carlsberg. Lite som Malmöfestivalen fast med betydligt lägre priser. Man kan lätt påstå att det är festival varje dag. Därav det passande namnet, Festival Center.

Fördelen med Pattaya är att du finner både lugnet och aktiviteten. Strandlivet på dagen och barernas hålligång på kvällen. Det lockar varje dag tusentals resenärer till Pattaya.

Thailands nöjesliv


Här i det varna och soldränkta Thailand är det svårt att finna det nöjesliv som jag finner i Malmö och Köpenhamn. Sällan kommer de artister och uppsättningar som attraherar mig. Men ibland glimmar det till fast mest uppe på 84 våningen som ni ser här på fotot från Baiyoke Hotel i Bangkok.

JazzKamikazie var ett undantag och som jag skrivet om tidigare. Liksom jazzfestivalen i Thailand. Här finns även en lokal operasångare som drar fulla hus på puben Hops. Annars är utbudet snålt om man som jag föredrar rock, pop och country. Jag fortsätter leta och rapporter vidare om intressanta artister kommer i min väg.

Countryvideo med mersmak


Svängigt i skuggan av Trollkarlen från Oz

Av en ren händelse stöter jag på låtskrivaren Donovan Kundiger från USA. Det visar sig att han skrivet låten och regisserat videon nedan. Förutom att det är en bra countrylåt har den en kul koppling till en av mina favoritmusikaler, Trollkarlen från Oz. Donovan medverkar som trollkarlen. Men han är ju från Kansas. 

Låten har gått varm på en av de lokala pubarnas videoskärm här i Pattaya i Thailand. Ivrigt uppskattad av de boende från olika världsdelar. De är glada att få höra amerikansk country när de dricker sin öl. Priset på en stor öl är 25 kr. Lustigt nog kostar en cappuccino detsamma. But we click our heels and drink happily.

Charlotte Johannesson/Malmö Konsthall


Äntligen får Charlotte Johannesson det utrymme som hon förtjänar

Det största rummet har vikts åt Malmökonstnärinnan som här får vika ut sig med sin digitalgrafik och textilier. Det har blivit mycket passande i konsthallen med dess stora vita väggar och strålande dagsljus.

Det är en fröjd att vandra bland Charlottes verk vilket får mig att minnas alla de tillfällen då jag fått se dem när de gjordes. Åren går och vi med dem. Det illustrerar Charlotte på ett humoristiskt vis med sin senaste skapelse med gubbarna som promenerar.

Charlottes tidigare textila arbeten och med digital teknik och datorgrafik finns också att beskåda. Man inser hur fort tiden har gått då man ser hur man arbetade på de tidiga datorerna.

Med sin man Sture revolutionerade de världen med sina då nyskapande verk med en av de första Appledatorerna. Ta chansen att upptäck och utforska en konstnär som fortfarande är på väg.

fullsizeoutput_2daf

Malmö brinner/Moderna museet i Malmö


Mer tristess än intresseväckande

Med öppna ögon och lust beger jag mig till denna utställning. Då jag vandrar omkring blir jag mer trött än nyfiken. Här i denna tid har jag verkat och medverkat. Men vad får jag se, endast fragment och mest från ett destruktivt håll. 

Här finns inte mycket från det positiva som jag själv såg existerade. Jo, här är några foton från den första folkfesten 1971. Fast de bilderna vittnar inte om så kul vi hade med ringdans och svängig musik. Både från Grus i dojjan och Cornelis Vreejswijk. Visst var Folkfesten strängt politisk men där fanns även glädje och hippiefeeling. Folk rökte både brass och drack vin. Det var på den oskyldiga och goda tiden innan eländet tog över. Lite av denna tidskänsla kan man förnimma i Elisa Halvegårds sagofigurer och bilder. Vid hennes monter kan jag stå länge och drömma mig bort. Elisas bilder och figurer har ett livslångt värde. Värt att nämna är att Elisa Halvegård har nyligen debuterat som författare med, Själarnas erogena zoner.

En bit från Elisa har vi min gamla teckningslärare, Allan Friis. Hans politiska oljor är verkligen tidsbundna och visar på vår naivitet från den tiden. Vi trodde vi förstod så mycket då vi var unga och omogna. En del har fastnat i detta vänstertänkande. Som förkämpen Mikael Wiehe. Han kunde inte ens gå på Malmös bästa rockställe, Dad´s Dancehall. Där fick vi se flera av den tidens bästa rockband. Från utställningen finns Blondie med på en del foto.

Lena Mattsson har gjort en film om punken i Malmö och sångaren Stry Terrarie. Den blir tröttsam i längden att ta del av då här inte finns människor som är bra på att uttrycka sig. En av de som har arrangerat utställningen är Clemens Altgård. Han läser en dikt men det är så svårt att höra, så intresset falnar. Bäst är de sensuella fotona på Lena Mattsson.

En annan ljusglimt i Malmö var den dekadenta klubben Trocadero. Med mitt vipkort i högsta hugg så befann jag mig där flera av veckans dagar. Malmös bästa klubb då och inte de skitiga svartklubbar som figurerar i utställningen. 

Foto Johnny Månsson ©

ROSA BARBA Elements of Conduct/Malmö Konsthall


Mörka och dystra filminstallationer

Jag fann varken nöje eller intresse av dessa filmdukar som är uppspända i Konsthallen. Den vackra och ljusa Konsthallen badar nu i mörker och man kan inte se in utifrån. En intressant idé tycker nya Konsthallschefen Mats Stjernstedt. Men då har man helt missat varför Konsthallen är byggd som den är. Nu ser Konsthallen ut som ett renoveringsobjekt. 

Rosa Barba arbetar med film och det vi får se är filmprojektioner av bildcollage filmat från luften. Det ena Bending to earth handlar om en ruinstad av förgiftningar där människan aldrig kan återvända. Det är deprimerande och dystert att ta del av. From Source to Poem är filmat från det amerikanska kongressbiblioteket där allt är arkiverat från den västerländska kulturen. Ett sätt för Rosa Barba att parafrasera Edward Snowden. Här finns även en skulpturkonsert, Blind Volumes. Där är de syntetiska ljudcollagen enbart enerverade och tålamodsprövande.

Det är krävande att vandra där i mörkret och man är glad när man kommer utanför Konsthallen och ut i ljuset. 

imgp2984

imgp2988Foto Johnny Månsson ©