Visselblåsaren/Vagina dentata/Teater med Rasmus Dahlstedt/Stenkrossen i Lund

MMMM

En politisk satir med humorn i centrum

Rasmus Dahlstedt intar scenen som Julian Assange med kärringperuk. Han är riktigt underhållande, fast det är ett allvarligt försvarstal mot Sveriges skamlösa behandling av en visselblåsare.

Rasmus gestaltar flera olika roller och allra bäst tycker jag han är som diakonen Anna Ardin. Både mimspelet och texten är det roligaste jag hört och sett på länge. Härligt då diakonen återkommer flera gånger i showen. Men vilken skata hon är! Rasmus fångar verkligen essensen av hennes personlighet och gör det med en energi som både berör och roar publiken. Det är uppenbart att han har lagt ner tid och engagemang på att förstå karaktären, vilket gör tolkningen ännu mer underhållande.

Alice Bah Kunke blir härligt komisk i Rasmus tolkning. Man får känslan att Alices yttrande om kulturpolitik gjort sig bättre i en Disneyparad, än som ansvarig kulturminister. Hysteriskt kul! Rasmus lyckas med konststycket att både efterlikna och överdriva Alicens dragningar, vilket skapar en humoristisk distans till de allvarliga ämnen som diskuteras. Hans gestik och mimik förstärker komiken, och publiken får verkligen en chans att skratta åt absurditeterna.

Problematiken om de ”ensamkommande” framförs på ett humoristiskt men tänkvärt sätt. De enorma resurser man lägger på de nyanlända blir tragikomiskt. Rasmus gestaltar politiker och myndigheters ständiga mantran, ”olyckligt” och ”utmaningar” då man talar om de våldtagna, misshandlade och fattigpensionärer. Ansvariga nonchalerar att offer får dras med livslånga trauman och att pensionen för flera bara täcker det nödvändigaste. Man felprioriterar å det grövsta! Detta framställs på ett sätt som får publiken att tänka till och ifrågasätta de beslut som tas av dem som har makten.

Hela Rasmus enmansshow ger en bra belysning av dagens Sverige. Gjort med ett djävlar annama, gyckelspel och viktiga texter.

Rasmus väver samman humor och allvar på ett mästerligt sätt, vilket gör att publiken både skrattar och reflekterar över de komplexa frågorna som tas upp. Det är verkligen ett måste för alla icke politiskt korrekta och de som är villiga att utmana sina egna förutfattade meningar.

I en tid där politisk korrekthet ofta hindrar openhjärtiga diskussioner lyckas Rasmus bryta igenom dessa barriärer och bjuder på en kväll som både är underhållande och tankeväckande.