Bruce Springsteen/Parken i Köpenhamn

MMMM

En magisk tretimmarskonsert

Jag tror aldrig jag hört ett så välkomnande vrål från publiken som när The E Street Bands medlemmar äntrar scenen. Det är rena flygplansljudet då Bruce kommer in. Efter det direkt på med No Surrender i en kraftfull version. Det är så här rock ska låta!

Bruce pressar sin sång med en enorm frenesi i Prove It All Night. Han tämjer sin Fender till bristningsgränsen. Little Steven är tätt på med sin Rickenbacker.

Letter To You med dansk text på de stora skärmarna, vilket blir mer fjantigt än seriöst. Efter det kom en stark version av The Promised Land. Out In the Street levererades med enorm allsång. Det fanns också högt saxofonbröl från Jake Clemons. Fast inte lika personligt som då Clarence hanterade saxofonen på den klassiska spelningen i Göteborg -85. Fem timmar med paus. Jag stod längst fram men valde Pressläktaren efter pausen.

Darlington County drar upp tempot och publiken är helt vild. Här kommer violinspel 🎻 in. Working On The Highway med Bruce på akustisk gitarr. Man kan lätt kalla honom The Hardest Working Man in Show Business, ett epitet man tidigare använde om James Brown.

Ett onödigt inslag är musikernas soloprestationer som blir till ett utdraget jam. Det tar ner stämningen, antagligen för att Bruce ska få vila rösten.

Covern Nightshift kunde jag varit utan; Bruce har tillräckligt med eget material. Här försöker man få fram en soulkänsla: där faller showen efter en timmes full fart. Kitty’s back och Mary’s place blir till utfyllnad. Plötsligt så vänder det med My Hometown, otroligt vackert och stämningsfullt när hela publiken sjunger med. Stämningen är på topp. Alla i salen förenas i sången. Detta skapar en oersättlig atmosfär av gemenskap. Det väcker nostalgiska känslor. Efter det The River; Det är Bruce Springsteen.

Lugnt tempo då Bruce berättar att han började spela gitarr när han var 15 år i The Castiles. Då kom han med i sitt första rockband. Last Man Standing 🧍‍♂️låten gör han ensam på sin akustiska gitarr. Låten tillägnas George, en tidigare medlem som Bruce besökte strax innan han dog. Detta fick Bruce att reflektera över hur viktigt det är att vi lever fullt ut. Varje dag kan ju vara den sista. En påminnelse om livets kortvarighet som verkligen träffade en känslomässig nerv hos mig.

Backstreets tar vid från Bruces bästa album Born to Run. Här med en utläggning om gitarrens magiska kraft med dess sex strängar. Musiken berör på djupet och alla i publiken är helt uppslukade av ögonblicket.

Because the night som Bruce gav till Patti Smith är i hårdrockstempo; Nils Lofgren plågar gitarrsträngarna lite väl mycket. Det energiska tempot fortsätter, men She’s the One fortsätter med alldeles för högt och starkt ljud; den känns onödig! Samma med Wrecking Ball och The Rising. Vi får Badlands i en extra lång version. Publiken hjälper till och skapar en magisk stämning. Bruce drar igång introt på munspel till Thunder Road. Han uppmanar publiken att inleda med texten och de gör det lydigt och villigt. Ännu en klassiker har ljudit.

Extranummer med Born to Run då hela Parken lyses upp. Känslan av samhörighet är otroligt stark när alla sjunger med. Man kan verkligen känna hur musiken vibrerar genom hela arenan. Glory Days och Dancing 💃 in the Dark får avsluta denna tretimmarsshow: – trodde jag, men icke. Bruce sliter upp skjortan för att presentera bandet. Han kan inte sluta. Vi får Tenth Avenue Freeze-Out. Samtidigt visas bild och minneskavalkad över de döda medlemmarna. Det är svårt att tro att Bruce snart fyller 74 år! Detta är kanske hans sista stora världsturné: med E Street Band har Bruce spelat i 50 år.

Med I´ll See You In My dreams spelar Bruce på akustik gitarr. Han säger tack och adjö med sin 17 man starka styrka. Ännu en magisk Springsteenkonsert är över.

Detta är min femte Springsteenkonsert och klart en av de bästa. På torsdag kör Bruce och E Street Band igen i Köpenhamn.

Foto Henrik Hildebrandt

I Parken i Köpenhamn den 11 juli 2023