MMM – En givande film i efterkrigstidens Berlin, där skuld, identitet och kärlek flätas samman i skuggan av förintelsen
Berlin är i spillror, staden ligger sönderslagen både fysiskt och moraliskt, och en bil med en svårt skadad kvinna är på väg hem från ett koncentrationsläger. Hon blir stoppad av amerikanska gränsvakter på ett brutalt och känslokallt vis, som om hon bara vore ännu ett fall bland många i den efterkrigstida röran. Denna konfrontation visar tydligt hur avhumaniserade både offer och omgivning har blivit, och det är upptakten till denna intressanta och djupt berörande film.
Kvinnan, som är hårt bandagerad och knappt går att känna igen, får chans till ett nytt ansikte genom plastikkirurgi. Det skulle kunna innebära en ny identitet, ett sätt att börja om och lämna det fruktansvärda bakom sig. Men hon vill behålla det ansikte hon har, hur sargat det än må vara. Läkaren är oförstående och ser mest en medicinsk möjlighet, men sångerskan Nelly Lenz vill vara den hon alltid varit, med allt vad det innebär av förflutet, minnen och smärta. Även om hon blivit brutalt skjuten i ansiktet av nazisterna, vägrar hon låta dem ta ifrån henne hennes jag; hennes vägran att byta ansikte blir därmed också en stark symbol för motstånd och överlevnad.
Hennes väninna, judinnan Lene Winter, försöker istället se framåt. Hon ser till så att Nelly får ett fint hem, med uppasserska, ordnade papper och allt vad hon behöver för att kunna återgå till ett någorlunda värdigt liv. Lene representerar den mer pragmatiska vägen: att bygga upp något nytt ur ruinerna, att skapa trygghet och praktisk stabilitet. Men Nelly är mer intresserad av att finna sin älskade, barpianisten Johnny, mannen som förkroppsligar hennes tidigare liv, hennes minnen och drömmar. Hennes längtan efter Johnny driver henne framåt mer än alla rationella argument om säkerhet och framtid.
Lene misstänker att Johnny inte i första hand drivs av kärlek, utan att han snarare vill åt Nellys stora arv, som blivit möjligt i kölvattnet av den katastrof de överlevt. Hennes oro bottnar i erfarenhet: i en värld där alla försöker rädda sig själva är det svårt att veta vem man kan lita på. Nelly går ändå sin egen väg för att finna sin Johnny, trots att hon gång på gång får varningar. Hon är beredd att offra både sin trygghet och sin nyvunna frihet för att hålla fast vid bilden av den kärlek hon en gång hade. Det innebär en påtaglig fara för hennes liv, både fysiskt och känslomässigt, men hon går sitt öde till mötes med en blandning av naivitet, beslutsamhet och desperation. Filmen skildrar därigenom hur överlevare inte bara kämpar med sina kroppsliga sår, utan också med frågan om vem de är utan sina tidigare relationer och sin förlorade värld.
Man blir förvånad att det fortfarande finns så många ämnen och perspektiv att göra film på om andra världskriget, men här lyckas filmskaparna hitta en ovanligt personlig och psykologiskt komplex vinkel. Istället för stora slagfältsscener får vi en intim berättelse om skuld, skam, svek och längtan efter kärlek, inramad av ett sönderbombat Berlin. Det gör att filmen mer liknar ett känslomässigt kammarspel än ett traditionellt krigsdrama, och just därför känns den så stark och minnesvärd.
Detta är ett av de bättre försöken att skildra krigets efterdyningar genom en enskild människas sökande efter sig själv.
Regi Christian Petzold, Medv Nina Hoss, Ronald Zehrfeld, Nina Kunzendorf, m fl
Upptäck mer från MånssonsKultur.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
