Man har velat föra fram Sveriges första kvinnliga dirigent, men man missar målet genom att bara gå på ytan. I Malmö finns släktingar till Ortrud Mann, men man väljer att istället göra föreställningen till en fantasi. Vilket slöseri med uppgifter där Hanna Nygrens text hade kunnat leva, men nu stannar på idéstadiet.
Regissör Sara Cronberg har inte heller velat gå på djupet, utan tycker det är viktigare att man för fram just en kvinnlig dirigent, men vem var Ortrud och varför blev hon dirigent? Den historien lyser med sin frånvaro. Istället fokuserar man på att det är just en kvinna och väljer en annan kvinna spela en manlig slagverkare. Visst gör Kerstin Andersson honom bra men måste pjäsen ha ett genustänk istället för att den konstnärliga upplevelsen berör publiken. Vi lever inte på Shakespears tid där de manliga skådespelarna var tvungna att gestalta kvinnor.
Fast att skådespelarna förvaltar sina roller väl gör regissören oss en otjänst genom att visa fram en schematisk föreställning, som inte är färdig. Det snörpliga slutet får en att tänka på att vi har fått en förevisning om en repetition på vad som komma skall.
Text Hanna Nygren. Regi Sara Cronberg. Kapellmästare och musikaliskt ansvarig Daniel Hansson. Kapellmästare Danny Purtell. Arrangemang och komposition Daniel Fjellström. Scenografi och kostym Malin Kihlberg. Medverkande Mari Götesdotter, Cecilia Lindqvist, Hans-Peter Edh, Kerstin Andersson, Astrid Drettner, Viktor Nyström Sköld och Malmö akademiska orkester.
Malmö stadsteater i samarbete med Malmö Live Konserthus, 9/11.
MÅNSSONSKULTUR.SE 