Man tager vad man haver
Den här uppsättningen är lika komplicerad som själva pjäsen. Två par blir drogade i skogen av skogsrået Puck. Hon tvingas senare att ställa allt till rätta, fast det kan man inte göra med denna uppsättningen, där så mycket blev fel.
Regissör Sara Cronberg har krånglat till det ordentligt, istället för att låta Shakespears pjäs få vila i den tid stycket är skrivet. Då hade vi kunna få tidsenliga dräkter att vila ögonen på, istället för dessa moderna och helt ointressanta kläder. Dramatiseringen hade då också säkert blivit mer intressant att ta del av. Nu blir det istället skådespelare som larmar och gör sig till, vilka man sedan glömt bort.
Här borde Sara tänkt ett extra varv om vad är det hon vill visa och för vem. Det här blir enbart som en läsning, som inte väcker något intresse.
Ska man ha en sådan tillit till skådespelarna så krävs det betydligt mer personliga och spännande aktörer.
Som tur är medverkar Sanna Persson Halapi och Mikael Segerström. De båda vet hur man får snurr på sina repliker, så att publiken kan få skratta. Speciellt är det Sanna som avgår med segern med sina putslustiga repliker, som hon gör till sina egna. Det kan man tyvärr inte säga om de andra skådespelarna. De kämpar på för fullt, men spelet blir inte magiskt eller överraskar oss i deras rolltolkningar. Här är det Cronberg som är för svag i sin personregi eller så har man valt fel skådespelare.
Det enda som gör uppsättningen underhållande är när hantverkarna ska spela upp sitt stycke för kungen. Där har man lyckats med en koreografi, som är nästan hysteriskt rolig. Så bör En Midsommarnattsdröm vara, från början till slut.
Sara Cronberg har velat få med för mycket i sin läsning, vilket gör att hela föreställningen kapsejsar.
Sanna Persson Halapi, Kerstin Andersson, och Mikael Segerström.
Av William Shakespeare. Bearbetning och regi Sara Cronberg. Scenografi och kostym Lizzie Clachan. Ljus Torben Lendorph. Komposition och ljud Toni Martin Dobrzanski. Koreografi Ossi Niskala.
I rollerna Karin Lithman, Cecilia Lindqvist, Erik Olsson, Simon Edenroth, Erik Borgeke,
Klara Hodell, Linn Mildehav, Erik Svedberg-Zelman, Alfred Tobiasson, Johannes Wanselow,
Kerstin Andersson, Sanna Persson Halapi, Mikael Segerström. Elever från Malmö Latinskolas teaterprogram. Malmö stadsteater, Hipp, 24 februari.
MÅNSSONSKULTUR.SE 
Framför allt saknas nästan alltid känslan av verklig magisk midsommarnatt vid uppsättningar av detta sagospel, som här mer blev som ett besök i ett Alices ”Spegelland”, fast utan det engelska underlandets sagovärld. Jag håller med om att ”hantverkarnas” amatörteaterspel blev som en ny central, komisk pjäs i pjäsen i sitt utvidgade format, likt ett lokalt amatörteatersällskap i mitten av 1900-talet. Framför allt blir det så ofta i övrigt mest ett onyanserat och opersonligt kringspridande och utropande av verstext utan någon utmejsling av rollkaraktärerna eller spelvariation, vilket gör handlingen ganska obegriplig och ointressant. De här shakespearskt förväxlingskomedierna är verkligen inte lättspelade. Men Hipp har i alla fall fått en ny brittisk kostym med bar, kafé, inbyggd gård och nytt salongs-/scenarrangemang. Ändå trängs publiken än så länge på samma platser som förut..
GillaGilla