Där kräftorna sjunger/Film av Olivia Newman

MMM – Stark berättelse, men en film som missar känslomässigt mål

Det här kunde ha blivit mycket bra, men något gick fel på vägen, då man ville överföra den bästsäljande boken till en filmatisering. Förutsättningarna är egentligen utmärkta: en stark och känslomässigt laddad roman, vacker natur, socialt utanförskap, klassklyftor, våld i nära relationer och en central kvinnlig gestalt med potential att bära en hel film på sina axlar. Ändå infinner sig aldrig den tyngd och nerv som materialet förtjänar, och den känslomässiga resa som antyds på pappret realiseras aldrig fullt ut på duken.

Vi får följa en familj som bor i träskmarken i North Carolina, en miljö som både är karg och bedövande vacker. Vardagen präglas av en fadersgestalt som, nedbruten av alkohol och egna misslyckanden, slår både hustrun och barnen och skapar en stämning av ständig rädsla. När familjen så småningom rymmer, en efter en, blir det tydligt hur bräckliga banden mellan dem är. Plötsligt står ena dottern, Kya, kvar – övergiven, men ändå envist rotad i sin hembygd. Hon väljer att bo kvar i den fallfärdiga stugan vid träsken, även när fadern slutligen också försvinner, vilket lämnar henne helt ensam med naturen som enda fasta punkt i tillvaron. Här finns embryot till en djupt berörande uppväxtskildring om utsatthet och överlevnad, som filmen tyvärr inte lyckas förvalta fullt ut.

I byn blir hon kallad Träskflickan, ett öknamn som markerar hur hon konsekvent hålls utanför gemenskapen. Hon dyker upp i sina trasiga kläder och barfota, som en påminnelse om fattigdom och avvikelse som byborna helst vill slippa se. Skolan väljer hon snart bort, eftersom hon där möts av mobbning, skvaller och öppet förakt; den plats som skulle kunna ge henne en väg ut ur misären blir i stället ännu en arena för förnedring. I hemmet, omgiven av vatten, fåglar och vegetation, börjar hon i stället studera djur och växter på egen hand. Hon visar sig vara så begåvad att hon inte bara kan artbestämma dem, utan också minutiöst teckna av dem, som en sorts tyst vetenskaplig dokumentation av träskets liv. Kya möter en ung kille som hon blir förtjust i, och som ser hennes begåvning på ett sätt som ingen annan tidigare gjort. Han uppmuntrar henne att försöka sälja sina teckningar till ett förlag och öppnar därmed en dörr mot en större värld, bortom träskets gränser. I deras relation ryms ömhet, hopp och en antydan om att Kya kanske trots allt kan skapa sig ett annat liv. Innan detta kan ta form råkar hon dock ut för två stora besvikelser – svek som både skadar hennes tillit till andra människor och förstärker hennes känsla av övergivenhet. En av dessa besvikelser slutar dessutom på ett brådstörtat och dramatiskt vis, vilket filmen försöker använda som en sorts vändpunkt, men utan att riktigt bygga upp den psykologiska tyngd som krävs för att publiken ska drabbas på djupet.

Under filmens gång känner jag att något fattas i denna hjärtskärande historia. Trots de många starka ingredienserna – ensamhet, våld, fördomar och en ung kvinnas kamp för att bli sedd – lyckas filmen aldrig fullt ut förmedla den emotionella intensitet som man anar ligger i förlagan. Då jag inte läst boken kan jag inte peka ut exakt vad som gått förlorat i överföringen, men känslan är att berättelsen har stramats åt och förenklats på ett sätt som gör att de mest komplexa aspekterna av Kyas utveckling bara skymtar förbi. Tempot växlar dessutom på ett sätt som ibland känns forcerat; vissa nyckelscener får inte andas, medan andra partier drar ut på tiden utan att fördjupa varken karaktärer eller teman.

När eftertexterna börjar rulla lämnar jag salongen med en otillfredsställande känsla av hur filmens manus och regi är konstruerat. Det är som om filmen hela tiden närmar sig något stort och gripande, men stannar vid ytan och nöjer sig med att illustrera handlingen i stället för att verkligen utforska den. Resultatet blir en film som visserligen engagerar i stunden, men som inte stannar kvar i minnet på det sätt en sådan här berättelse hade kunnat göra.

Regi Olivia Newman Medv Daisy Edgar-Jones, David Strathairn, Taylor John-Smith, Michael Hyatt, Sterling Macer Jr m fl.